I riksdagens partiledardebatt 17 januari riktade en samlad opposition hård kritik mot hur högerregeringen hanterar krisen i regionerna och sjukvården.
"Att lägga 13 miljarder på att sänka skatten för höginkomsttagare, samtidigt som regionerna får säga upp läkare, sjuksköterskor och undersköterskor, Ulf Kristersson, är det din bild av att ta ansvar?", undrade Magdalena Andersson (S) i ett replikskifte.
I en interpellationsdebatt i veckan gick dessutom 21 riksdagsledamöter som är bosatta i landets 21 olika sjukvårdsregioner till ny attack mot regeringen. De pekade på att problemen är tydliga i hela landet. Några exempel:
- Akademiska sjukhuset i Uppsala går med miljardunderskott.
- Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg larmar om en risk att inte kunna betala ut löner till de anställda.
- Region Östergötland varslar 600 tjänster på grund av ett underskott på drygt 1,1 miljarder kronor.
- Region Södermanland varslar 700 medarbetare, vilket utgör nästan 10 procent av personalen.
- Region Stockholm tvingas höja skatten och taxorna för att rädda sjukvården.
- Region Örebro måste spara 400 miljoner kronor.
Det sorgliga är dessutom att mycket av detta är resultatet av ett medvetet politiskt val.
Den nya regeringen valde att sänka skatterna – till sin lägsta nivå sedan 1975, som högern skryter om – istället för att tillföra mer pengar till välfärdssektorn, som Socialdemokraterna krävde i sin skuggbudget.
Uppräkningen av de generella statsbidragen 2024 (10 miljarder kronor) räcker inte ens för att täcka pris- och kostnadsökningarna för landets kommuner och regioner.
I partiledardebatten gav statsminister Ulf Kristersson (M) sken av att regionernas problemen inte var kända när regeringen la sin budget. Men det stämmer inte.
Som ny finansminister fick Elisabeth Svantesson (M) redan 2 november 2022 ta emot en dramatisk hemställan från SKR (Sveriges kommuner och regioner).
SKR pekade på att den försämrade konjunkturen – i kombination med pris- och löneökningarna – kommer att "kraftigt påverka" ekonomin de kommande åren.
Följaktligen krävde SKR en större uppräkning av statsbidragen för att inte kvaliteten i sjukvård, skolor och omsorg ska försämras. Detta budskap har sedan upprepats vid flera tillfällen.
Men Tidögänget (SD, M, L och KD) valde att inte lyssna på varningssignalerna och nödropen. De prioriterade jobbskatteavdrag och andra skattesänkningar före en större satsning på sjukvården, vilket nu får konsekvenser.
Därför ska regeringen inte försöka smita undan sitt ansvar för de besparingar som vi nu ser på sjukhus och hälsocentraler runtom i Sverige.