I förra veckan kom en rapport från kanadensiska tankesmedjan Fraser Institute som borde ha fått både näringsminister Ibrahim Baylan (S) och miljöminister Per Bolund (MP) att sätta morgonkaffet i vrångstrupen.
Fraser Institute mäter varje år hur attraktiva olika länder är för gruvinvesteringar. Och bilden är dessvärre att Sverige sjunker som en sten.
2016 hörde Sverige till de tio ledande gruv- och mineralnationerna i världen. I senaste mätningen har Sverige halkat ned till 36:e plats. Sverige har numera en lägre ranking än länder som Ryssland, Ghana och Mali.
Utvecklingen är dock inte förvånande för den som ser de krångliga och oförutsägbara tillståndsprocesser som drabbar dem som vill investera i gruvnäringen.
Tag bara bearbetningskoncessionen för Kallak-fyndigheten i Jokkmokk som bollats som en het potatis mellan regeringen och ansvariga myndigheter under en lång följd av år. Det är inte undra på att andra investerare söker sig bort från Sverige.
Det borde emellertid inte behöva vara på det sättet. Sverige har allt vad som krävs för att vara en ledande gruvnation i Europa och världen. Det finns mineraltillgångar, förnybar el, långa traditioner av gruvdrift och hög kompetens.
Hos svenska gruvföretag som LKAB, Boliden och Kaunis Iron finns dessutom – till skillnad från konkurrenterna i många andra länder – höga ambitioner att bedriva en hållbar gruvdrift.
Därför är det rent ut sagt bedrövligt att tillståndskrånglet gör att investerarna nu istället börjar söka sig till länder som Ryssland, Ghana och Mali, som inte har samma krav på miljöhänsyn och schyssta arbetsmiljöer som Sverige.
Det är en utveckling som allvarligt bör bekymra en rödgrön regering som både vill skapa nya jobb och att Sverige ska gå i bräschen för klimatomställningen.
Tag bara det växande behovet av kobolt – en metall som det finns gott om av i Sverige och som behövs för att producera batterier för elfordon.
Varför inte möjliggöra utvinning i stor skala i Sverige? Det är svårt att se det som en vinst för miljön, ekonomin och de mänskliga rättigheterna att Sveriges och världens batteritillverkare istället köper kobolt från Kina, Kongo och Zambia.
Nu jobbar en statlig utredning för att få fram en modernare och effektivare miljöprövning.
Bra. Problemet är bara att arbetet borde ha gjorts för flera år sedan. Senfärdigheten har skadat Sverige.
Fraser Institute visar att Sverige tappar mark som gruvnation – och det kommer att ta tid att reparera det anseendet.