Björn Söder (SD) är inte vem som helst. Han är en av Sverigedemokraternas tungviktare. Han sitter i riksdagen sedan 2010 och har varit alltifrån vice partiledare och partisekreterare till andre vice talman under perioden 2014-2018.
Efter valet 2022 har han dessutom belönats av Tidöpartierna (SD, M, L och KD) med ordförandeposten i den svenska delegationen i OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa). Därmed har Söder även blivit en viktig svensk spelare på den internationella arenan.
Därför går inte Björn Söders uttalanden att vifta bort som tokigheterna från någon sverigedemokratisk kommunfullmäktigesuppleant i Tjotahejti. Söder är en central företrädare för sitt parti.
Av det skälet borde fler reagera över hans vilda vevande i sociala medier. Tag bara det besinningslösa angreppet på kulturpolitiken häromveckan.
"Kulturkriget har börjat. Och nu ska konservatismen vinna. Den dekadenta vänsterns kulturpolitik ska snart vara ett minne blott. Alltför länge har den varit förhärskande som ett resultat av ohämmat socialistiskt inflytande och en kastrerad borgerlighet. Men nu är det slut", skrek Söder på Twitter.
Frågan är vilket "ohämmat socialistiskt inflytande" i kulturpolitiken som han har tänkt göra slut på? Och vad är egentligen "den dekadenta vänsterns kulturpolitik"?
Är det de kommunala musik- och kulturskolorna? Offentliga institutioner som gjort att även barn och ungdomar som inte har rika föräldrar fått chansen att utveckla sina talanger och färdigheter. Och dessutom medverkat till att Sverige blivit ett stort musikexportland.
Eller är det biblioteken som inte faller Söder i smaken? Eller länsmuseerna och länsteatrarna? Eller Sveriges Television och Sveriges Radio? Eller handlar det om ytterligare neddragningar för folkbildningen och folkhögskolorna – två områden som redan hamnat i skottgluggen? Eller syftar han på mediestödet som varit räddningen för mycket lokaljournalistik?
Det är frågor som ska ställas till Björn Söder och Sverigedemokraterna. Men de måste framför allt ställas till Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna, som bjudit in Björn Söder och andra sverigedemokrater till samarbete i politikens finrum. Som hellre lutar sig mot kulturkrigare som Björn Söder och Jimmie Åkesson än traditionella gråsossar som Magdalena Andersson och Mikael Damberg.
Det är och förblir en av politikens stora gåtor att det som borde vara anständiga delar av borgerligheten hellre ger sig i lag med SD än S.