Samarbetet har förankring
Någon liknande förankringsprocess förekom inte när Göran Persson bestämde sig för att samarbeta med centern om budgetsaneringen 1995.
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Socialdemokraterna och miljöpartiet är inställda på regeringssamarbete efter valet 2010. De två partierna utgör ett gemensamt alternativ till dagens regering.
Det är dessutom ett brett och gediget grundjobb som ligger bakom det rödgröna samarbetet. Det är inget som Mona Sahlin har kokat ihop på egen hand.
Frågan om samarbete med miljöpartiet har diskuterats vid sammanlagt åtta sammanträden med det socialdemokratiska partiets verkställande utskott (varav två längre internat) och vid fyra tillfällen i paristyrelsen.
Det socialdemokratiska partiets distriktsordföranden har träffats tre gånger i frågan.
Partiledningen har dessutom haft möten med förstaombudsmännen i partidistrikten, med LO:s styrelse, med s-riksdagsgruppens styrelse samt LO:s samtliga förbundsordföranden.
"Vår partiordförande har utifrån dessa samtal fått ett tydligt mandat att fördjupa samarbetet med miljöpartiet. De som bidrar till att sprida bilden av att samarbetet inte diskuterats inom partiet far med osanning", skriver sex socialdemokratiska distriktsordföranden i en debattartikel i Göteborgs-Posten 14 oktober.
Någon liknande demokratisk förankringsprocess förekom inte när Göran Persson bestämde sig för att samarbeta med centern om budgetsaneringen och den ekonomiska politiken 1995. Tilll skillnad från sin företrädare har Sahlin varit noga med att förankra samarbetsplanerna i riksdagsgrupp, partistyrelse och andra organ.
För arbetarrörelsen är det dessutom en strategisk vinst att miljöpartiet nu tydligt väljer sida.
Miljöpartiet har länge försökt agera som en fri fågel mellan de politiska blocken och inte varit främmande för uppgörelser med de borgerliga partierna - bland annat om undantagen i lagen om anställningsskydd och synen på friskolor.
Men nu är det slut på gröna soloturer. De gröna har stängt dörren till de borgerliga. Nu är det samarbete med socialdemokraterna som gäller, inget annat. Punkt slut.
Det betyder bland annat att miljöpartiet har uteslutit möjligheterna att göra upp med borgarna om arbetsrätten och a-kassan, som många fackliga företrädare befarat.
Nu är miljöpartiet - i likhet med socialdemokraterna - inställda på att återställa ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen. Det var inte självklart tidigare.
Vänsterpartiets roll i samarbetspjäsen är ännu inte klar. Mona Sahlin medger att hon har uttryckt sig "klumpigt" om vänsterpartiet. Men samtidigt betonar hon att vänsterpartiet måste ställa sig bakom de grundläggande reglerna för den ekonomiska politiken (oberoende riksbank, utgiftstak, budgetlag och överskottsmål) om det ska ingå i ett regeringssamarbete.
Men än så länge finns ingen förståelse för det i vänsterpartileden. I årets budgetmotion ägnar vänsterpartiet arton sidor åt att argumentera mot ramverken för den ekonomiska politiken.
Sahlin understryker dock att hon ändå inte har stängt dörren till Lars Ohly. Thomas Östros (s) och Mikaela Valtersson (mp) ska sätta sig med Ulla Andersson (v) för att se om man kan bli överens om överskottsmål, budgettak m m.
Det är inga oväsentliga marginalfrågor. Man kan ha många sofistikerade, ideologiska och djuplodande vetenskapliga resonemang kring det ekonomiska regelverket. Men det är regler som har tjänat Sverige väl.
Utan 1990-talets överskottsmål för de offentliga finanserna skulle det inte ha gått att diskutera vare sig skattesänkningar eller nya reformer i dagens läge. Utan budgetdisciplinen hade Sverige befunnit sig i ett ännu sämre läge i dagens lågkonjunktur.
Återigen: Nu ligger bollen hos Ohlys parti. Vill det samarbeta med socialdemokraterna och miljöpartiet fullt ut, även om den ekonomiska politiken? Eller vill det spela rollen som fri och oberoende vänsteropposition?
Det går inte att göra både och.