"Sabba inte systemet med regionala skyddsombud", skriver Marie Nilsson, ordförande i fackförbundet IF Metall, i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Hon pekar på att de regionala skyddsombuden spelar stor roll för att skapa bättre och tryggare arbetsmiljöer. De gör skyddsronder på ungefär 7 000 arbetsplatser varje år enbart inom IF Metalls avtalsområden.
Under 2019 rapporterade IF Metalls regionala skyddsombud över 20 000 brister i arbetsmiljön. Problem med brand- och räddningsutrustning och hantering av kemikalier var de vanligaste anmärkningarna.
"Dessa siffror, hämtade direkt från industrins verklighet, visar hur viktiga de regionala skyddsombuden är för att förebygga sjukdomar, skador och olyckor på mindre arbetsplatser. Oftast upptäcker skyddsombuden bristerna i tid, så att de kan åtgärdas innan det går illa", framhåller Marie Nilsson.
Till detta ska läggas allt som sker på andra delar av arbetsmarknaden. Även byggnadsarbetare, sjuksköterskor, lärare, poliser och andra yrkesgrupper kan ju behöva hjälp och stöd för att förbättra sin arbetsmiljö.
De regionala skyddsombuden gör helt enkelt en väldig massa nytta. De utgör en väl fungerande modell för att stärka och utveckla det lokala arbetsmiljöarbetet.
Nu attackeras emellertid denna fina modell av Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna i riksdagen. De vill ersätta det med rådgivningstjänster hos Arbetsmiljöverket.
IF Metall reagerar starkt.
"Vi behöver inte en telefonsvarare eller en chattbot i form av en liten ruta på Arbetsmiljöverkets hemsida", markerar Marie Nilsson.
Helt rätt! Inriktningen borde väl snarare vara att stärka skyddsombuden och ge dem bättre förutsättningar att sköta sitt arbete.
Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) var inne på det spåret i våras. I en proposition föreslog hon att de regionala skyddsombuden skulle få tillträdesrätt till alla arbetsplatser som har kollektivavtal.
Men den borgerliga majoriteten i riksdagen gjorde tummen ned för denna högst blygsamma förändring. Istället väcker de nu förslag om att helt skrota hela systemet.
Det är illa. Men deras ställningstagande tydliggör samtidigt en viktig ideologisk skillnad i synen på det fackliga arbetet. I realiteten innebär ett skrotande av de regionala skyddsombuden en stark begränsning av fackets inflytande.
Inte bara IF Metall och LO, utan även tjänstemännens TCO och akademikernas Saco borde därför protestera högljutt.
Arbetsmiljöproblemen under covid-19 har ju tydligt visat värdet av skyddsombud som står upp för löntagarnas intressen gentemot både statliga myndigheter och arbetsgivare.