Så skulle aldrig Sträng gjort
Varför minskar Anders Borg statens inkomster med 31 miljarder kronor på skattesänkningar?
Gunnar Sträng var socialdemokratisk finansminister 1955-1976.FOTO: SCANPIX
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Bortsett från ringen i örat och hästsvansen finns stora likheter med den klassiske socialdemokratiske rikshushållaren Gunnar Sträng - den goda pedagogiken och kärvheten i budskapet.
Gång på gång upprepar han nyckelorden: Ordning och reda i de offentliga finanserna. Ansvarstagande. Försiktighet. Välfärdens kärna ska värnas.
Men när föreställningen är över står man där med en massa frågor som inte fått något svar.
Om de offentliga finanserna nu är så viktiga att värna - varför minskar då Anders Borg inkomsterna med 31 miljarder kronor på skattesänkningar?
Dessa pengar tas ur statskassan trots att den fulla vidden av krisen sedan länge stått klar.
Vad är det för ansvarstagande? Vilket mått av försiktighet visar det?
Om det är viktigt att värna välfärdens kärna, hur kan det komma sig att regeringen låter 15 000- 20 000 jobb försvinna i kommuner och landsting i år utan att ingripa?
Alliansen kritiserade den socialdemokratiska regeringen för att prata om bidrag och inte om riktiga jobb.
Varför består då Anders Borgs nya arbetsmarknadspolitiska satsning till mer än hälften av ökade utbetalningar till a-kassan, det som man tidigare föraktfullt fördömde som bidragsberoende?
Och hur kan överhuvudtaget den automatiska ökningen av arbetslöshetsersättningarna beskrivas som aktiv arbetsmarknadspolitik?
Om Sverige, som Anders Borg påstår, för den mest expansiva politiken i hela Europa, hur kommer det sig då att Sverige är ett av de industriländer där arbetslösheten ökat mest?
Anders Borg framhåller gång efter annan att Sverige klarar sig så bra för att vi haft så goda offentliga finanser i utgångsläget (och ger ofta också den socialdemokratiska regeringen en del av äran för det).
Men när vår utgångspunkt är så gynnsam varför utnyttjar inte regeringen det försteget och stimulerar mer än andra länder?
Regeringens egna kalkyler visar också att statsskulden som andel av BNP visserligen försämras något mellan 2008 och 2012, men inte mer än med 10 procentenheter.
Detta ska jämföras med 1990-talskrisen då statsskulden ökade fyra gånger så snabbt.
Så visst finns pengarna, visst går det att påverka arbetslöshet och sysselsättning genom satsningar på utbildning och infrastruktur och genom att trygga jobb i välfärdens kärna.
Anders Borg må spela rollen som Gunnar Sträng framgångsrikt, men politiskt är han fortfarande mera lik de gamla högerledarna Holmberg och Bohman.
Borgs prioritering är glasklar: Framför allt annat att skydda de offentliga finanserna. Först därefter handlar det om att värna välfärden och förhindra att arbetslösheten biter sig fast.
Så skulle aldrig Gunnar Sträng gjort.