Det har varit värmebölja i Norrbotten och som jag har njutit. Jag badat i både insjö och älv, till och med legat och solat på en klippa vid Torneträsk.
Få saker får mig att bli så lugn som att ligga i solen och låta kroppen suga i sig D-vitamin. Herregud vad vi behöver det i det här mörka och kalla landet.
Än är det sommar kvar, men vädret vänder och det går inte att blunda för att juli går mot sitt slut. Stressen börjar komma krypande. Snart är vardagen tillbaka och det är så mycket vi vill hinna innan dess.
Det ska grillas, badas, komma ut i skogen, hälsa på vänner, gå på loppis, besöka släktingar, göra utflykter och allt det där andra som hör sommaren till.
Plus annat som ska hinnas med när man är ledig: måla om något, städa ur garaget, olja in staket, rensa garderober eller kanske till och med bygga en ny trall.
Tiden tickar. Och så ska man njuta, känna lugnet, samla minnen att se tillbaka på när mörkret och kylan kommer och inte stressa – inte inte stressa.
När man stressar på semestern så sabbar man ju hela grejen. Men hur sak man kunna låta bli när det är så mycket som ska hinnas med för att njutet ska bli fulländat?
På Dagens Arbetes ledarsida görs en föredömlig sammanfattning av kostnaderna för arbetstidsförkortning.
På Island har man sänkt arbetstiden från 40 till 32-36 timmar i veckan i offentlig sektor. Det kostade enligt revisionsbyrån KPMG:s utvärdering 0,55 procent av statsbudgeten. Man kan anta att kostnaderna skulle vara liknande för privata företag.
OECD:s analyser av arbetstidsförkortning i Europa under mer än tio år hittar ingen negativ påverkan på ekonomin. Ingenting? Nej, eftersom de kostnader som uppstår vägs upp av vinster i mindre sjukskrivning och ökad produktivitet under de timmar man jobbar.
Den stora vinsten – mer balans i livet – är svårare att mäta. Men alla kan nog förstå att det blir lättare att få livspusslet att gå ihop om man är två timmar kortare på jobbet varje dag eller har ledigt fredagar, eller hur man nu väljer att lägga upp en arbetstidsförkortning.
Antingen vi vill eller inte så är tar sommaren slut även i år. Det finns något skönt i det också. Att återgå i rutiner, måla naglarna, ha riktiga skor och få lite ordning på det där med mat och träning.
Det är sant som Alfons Åbergs farmor sa ”Om det var roligt jämt, så visste man ju inte att det var roligt! Tråkiga saker finns för att man ska märka skillnad när det roliga kommer sen!”
Även nästa år kommer semestern som ett välkommet avbrott i vardagen. Men vi kan också göra vardagen lite bättre.
Kortare arbetstid är ett enkelt sätt att minska stressen i vardagen, men också under semestern. När inte allt måste hinnas med på de där ynka veckorna så blir de än mer njutningsfulla och vi kommer tillbaka till jobbet utvilade.
För det är just därför arbetstiden behöver kortas. För att vi ska må bättre både på jobbet och i övriga livet. Arbetstidsförkortning är en välfärdsreform. En efterlängtad sådan.