Regeringens satsning på korttidspermitteringar har haft stor betydelse för att hålla nere arbetslösheten under coronakrisen. Omkring 600 000 anställda har beviljats stödet.
Men det har inte varit en lösning för alla. LO-utredaren Adnan Habibija konstaterar att långtidsarbetslösheten stigit kraftigt under det senaste året, trots regeringens insatser.
"Nu är det 180 000 personer som gått arbetslösa 12 månader eller längre. Det är en tickande bomb", konstaterar han.
Erfarenheterna är nämligen entydiga. Människor som drabbas av långvarig arbetslöshet riskerar att bli permanent utslagna från arbetsmarknaden. Många kommer att få svårt att komma igen, även när arbetsmarknadsläget blir bättre. Fler riskerar att fastna i bidragsberoende.
Därför är det angeläget att finansminister Magdalena Andersson (S) inte sparar på det arbetsmarknadspolitiska krutet i kommande statsbudgetar. Det behövs större insatser för den växande gruppen av långtidsarbetslösa – gröna jobb, extratjänster, lönebidragsanställningar och liknande lösningar.
Redan före coronakrisen efterlyste Adnan Habibija en "anslagsboost" för arbetsmarknadspolitiken.
Han pekade på perioden 1985-1991 när Sverige var ett föregångsland inom OECD. Ungefär 1,5 procent av BNP (bruttonationalprodukten) användes för aktiva arbetsmarknadsåtgärder.
Det var en politik som kostade en slant för statskassan. Men den gav resultat. Arbetslösheten var rekordlåg.
Genom statliga flyttbidrag, subventionerade jobb och utbildningsinsatser rustades de arbetslösa för att kunna ta de jobb som fanns i expanderande branscher och regioner.
Kort sagt: Den gamla statliga AMS-politiken var effektiv, vilket också är en lärdom för framtiden.
Det går inte att lita på att marknaden ska fixa allt. Samhället måste också ta ett ansvar för dem som av olika skäl har det tufft på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) tar tagit en del initiativ som leder åt rätt håll.
Anslaget till Arbetsförmedlingen har förstärkts med knappt en miljard kr är att möta den ökade arbetslösheten och för att säkerställa lokal närvaro och god service i hela landet. Vidare satsas över två miljarder kr för att öka antalet extratjänster och deltagare i arbetsmarknadsutbildning.
Det är bra men långtifrån tillräckligt. Det behövs ännu större resurser för att hantera den växande långtidsarbetslösheten och för att undvika att en stor grupp förlorar kontakten med arbetslivet.
Rimligen är det bättre (för såväl samhällsekonomin som den enskilde) att den som är långtidsarbetslös erbjuds en extratjänst i den offentliga sektorn än tvingas gå till socialen för att klara försörjningen.