LKAB:s styrelseordförande Björn Sprängare vill delprivatisera det statliga gruvbolaget LKAB. Det är ett uttalande som antagligen varit i säck innan det kom i påse.
Uttalandet passar i alla fall som hand i handske med den nuvarande regeringens privatiseringsideologi.
Det är ingen hemlighet att det finns en rad borgerliga politiker som länge drömt om att sälja ut LKAB. Den som läser riksdagstrycken under 2000-talet hittar många borgerliga motioner med kravet på utförsäljning av LKAB. Några exempel.
I Folkpartiets riksdagsmotion 2004/2005:N24 krävde Eva Flyborg, Nyamko Sabuni, Karin Pilsäter, Lars Leijonborg m fl en privatisering av LKAB.
I motionen 2003/04:N316 föreslog Moderaternas riksdagsgrupp en privatisering av LKAB.
I motionen 2004/2005:N393 krävde Göran Hägglund (KD) och hans partivänner att staten ska sälja sina företag.
Inför valet 2006 tonade de borgerliga ned privatiseringskravet. Borgarna insåg att de inte skulle vinna så många röster på att kräva utförsäljning av malm, skog, vattenkraft och andra nationaltillgångar.
Men den borgerliga alliansen har aldrig helt stängt dörren till en privatisering av LKAB eller Vattenfall.
Det har bara känts som en tidsfråga innan kravet ska aktualiseras på nytt.
I mars i år diskuterades LKAB till exempel vid fem olika tillfällen i riksdagens kammare.
S, V och MP krävde svar från regeringspartierna om hur de ser på en utförsäljning. Ingen politiker från regeringssidan ställde sig direkt avvisande till en privatisering av gruvjätten.
I en ledare 2 april 2009 påstod dessutom Norrbottens-Kuriren (M) att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) är öppen för en privatisering av LKAB under kommande mandatperiod.
Därför finns det verkligen skäl att diskutera ägandet av LKAB, Vattenfall och Sveaskog i årets valrörelse.
Ägandet av nationaltillgångarna är ingen struntsak. Det går inte att behandla malm, skog och vattenkraft som vilka handelsvaror som helst.
LKAB, Vattenfall och Sveaskog förvaltar och förädlar naturtillgångar som är till långsiktig nytta för hela svenska folket.
Tag bara S-regeringens räddningsaktion för LKAB 1983. Kortsiktiga riskkapitalister - med huvudkontoren långt från Norrbotten - hade aldrig tagit samma ansvar för Kiruna och Malmberget. De hade bara kollat på sista raden i det senaste kvartalsbokslut och lagt ned verksamheten.
Kvartalskapitalisterna tänker bara så långt den egna näsan räcker - inte 10 eller 20 år framåt.
På samma sätt har det betydelse vem som äger Vattenfall. Statliga Vattenfall driver i dag 92 vattenkraftverk i Sverige. Det är en verksamhet som påverkar energiförsörjningen, miljön, fritidsfisket och hela samhällslivet i berörda älvdalar.
Det känns inte rätt att överlåta ansvaret för vattenkraftverk och eldistributionsnät till börsklippare och aktiemäklare.
Sådan verksamhet har långsiktig betydelse för oss alla.
Rimligen är det även bättre att vinsterna från vattenkraften tillfaller hela svenska folket och alla skattebetalare — inte bara en handfull stora aktieägare.
Gruvfacken i Kiruna och Malmberget har redan uppmanat sina medlemmar att rösta rött för att stoppa en privatisering av det statliga gruvbolaget.
Det bör fler göra.
Det ligger i farans riktning att LKAB, Vattenfall och Sveaskog sätts upp på säljlistan, om de borgerliga får fortsätta att styra fyra år till.
Rör inte LKAB!
Det går inte att behandla malmen, skogen och vattenkraften som vilka handelsvaror som helst.
Malmfälten är en nationaltillgång som inte bör överlåtas till kortsiktiga riskkapitalister och börsklippare.
Foto: Olov Abrahamsson
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.