Ledare: Ris och ros till regeringen

Det är ömsom ris, ömsom ros på ledarsidorna efter statsminister Fredrik Reinfeldts regeringsombildning.

Liberala Göteborgs-Posten tycker att regeringschefen (M) har vårdat samarbetet med de övriga allianspartierna.
"Det blev en salomonisk lösning. Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna får behålla departement och antalet statsråd trots röstförluster i valet. I stället utökade Reinfeldt regeringen med ytterligare tre moderata statsråd", konstaterar GP i onsdagens huvudledare.

Dagens Nyheter (ob lib) anser att Reinfeldts regeringsbygge är en "hygglig kompromiss".
"Men Fredrik Reinfeldt hade lika gärna kunnat avstå från att ta in fler moderata ministrar. Alltför stor dominans för Moderaterna är inte bra för harmonin i rege-ringen", skriver DN.

I Östra Småland (S) ser politiske chefredaktören Peter Akinder samma faror. Han konstaterar att Moderaterna stärker greppet om hela regeringskansliet.
"Partiet har nu hela 13 av de 24 statsråden - det är mer än halva regeringen. Dessutom har partiet lagt rabarber på de allra tyngsta posterna", skriver Akinder.

Ledarskribenten Katrine Kielos i Aftonbladet (ob S) ogillar Reinfeldts hantering av socialförsäkringsministern Cristina Husmark Pehrsson.
"Cristina Husmark Pehrsson får sluta, inte för att hon har misslyckats - utan just för att hon har lyckats. Uppdraget är utfört. Sjukförsäkringen är sabbad och människors ilska har inte landat på Reinfeldt. Tack och hej, Cristina!", skriver Kielos.

Liberala Sundsvalls-Tidning välkomnar dock att Husmark Pehrsson får kicken.
"Hon har misslyckats med att förklara regeringens förändring av sjukförsäkringen och får nu ta konsekvenserna av det", framhåller ST.

I Folkbladet (S) skriver politiske chefredaktören Widar Andersson att "finansdepartementets ställning stärks".
"Det kan behövas. Minoritetsregerande kan lätt driva upp statens kostnader", framhåller Widar Andersson.

I Falu-Kuriren (lib) gillar ledarskribenten Christer Gruhs inrättandet av ett landsbygdsdepartement.
"Beslutet väcker förhoppningar om en mer aktiv landsbygdspolitik", skriver Gruhs.

Vi får se hur det går med den saken, liksom med allting annat.
I politiken är det alltid resultaten som räknas - inte förhoppningarna och de goda avsikterna.
En regering kan skapa nya ministerposter och nya departement. Men i slutändan avgörs regeringens framtid av hur folkflertalet uppfattar verkligheten och utvecklingen.

I valet 2010 kände de flesta svenskar att det gick rätt åt håll. Reinfeldt lyckades förmedla en känsla av medgång och framgång, trots hög arbetslöshet, stigande socialbidragskostnader, växande barnfattigdom och utförsäkringar.
Valet 2014 kommer att avgöras på samma sätt. Det kommer att handla om vilken känsla om utvecklingen i Sverige som regeringen respektive oppositionen lyckas förmedla.
Det spelar mindre roll om Nyamko Sabuni sitter i arbetsmarknadsdepartementets lokaler eller om Eskil Erlandssons kallas för landsbygdsminister i stället för jordbruksminister.