Riksdagens beslut påverkar vardagen
Stefan Tornberg, Krister Hammarbergh och andra borgerliga företrädare kan inte fly sitt ansvar för den förda politiken.
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Stopp och belägg! Någon måtta på de antifackliga angreppen får det faktiskt vara.
Det är förvisso sant att LO har skickat brev hem till de borgerliga riksdagsledamöterna och invånarna i de bostadsområden där de bor. Men vad är det för konstigt med det?
I brevet påpekar LO bara att Krister Hammarbergh (m), Stefan Tornberg (c) och andra borgerliga ledamöter är på väg att rösta igenom en förändring i sjukförsäkringen som innebär att tiotusentals långtidssjuka kommer att riskera sin anställning och sin ersättning från försäkringskassan.
Det är ingen underlig eller extrem ståndpunkt. Det är ett normalt debattinlägg från en organisation som är kritisk mot regeringens förslag.
LO har inte passerat några anständighetens gränser.
Man måste faktiskt få tala om vad man tycker, utan att de borgerliga riksdagsledamöterna känner sig kränkta eller förföljda.
LO:s Wanja Lundby-Wedin försvarar kampanjen.
"LO har länge påtalat sin oro över förslaget. Vi har gjort det i artiklar, i remissvar, uppvaktat politiker och på seminarier och hearings anordnade av regeringen. Vid dessa tillfällen har vi inte fått gehör för våra synpunkter", säger hon i ett pressmeddelande.
Hon fortsätter:
"Som en sista insats innan beslutet fattas i riksdagen 4 juni vill vi försöka påverka de folkvalda som var och en med sin röst avgör vilken sjukförsäkring Sverige ska ha efter sommaren. Politiker har makten att fatta beslut som påverkar människors vardag."
Så är det. Besluten i riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm påverkar villkoren för vanligt folk.
När Krister Hammarberg, Stefan Tornberg och andra trycker på voteringsknappen så påverkas villkoren i sjukförsäkringen, a-kassan och andra sammanhang. Ingen riksdagsledamot kan fly sitt personliga ansvar.
Det är kanske för mycket begärt att Hammarberg, Tornberg & co ska lyssna på arbetarrörelsens företrädare. Det är lätt hänt att de bara ser rött när LO-företrädarna tar till orda. Men det är ju inte bara LO som ifrågasätter regeringens förslag.
Många tunga remissinstanser har varit minst lika kritiska. Dit hör bland andra Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Försäkringskassan, Karolinska Institutet och TCO.
Till exempel borde Hammarberg, Tornberg med flera sätta sig in i partipolitiskt oberoende TCO:s remissvar innan de röstar om sjukförsäkringen.
"Förslaget försämrar anställningstryggheten och urholkar i praktiken arbetsrätten för dem med ohälsoproblem", skriver TCO i sitt remissvar.
Tjänstemannafacket konstaterar att regeringen kallar sitt förslag för "rehabiliteringskedjan" men att det i stället riskerar att bli en utfasningskedja. Utanförskapet riskerar att bli större, inte mindre.
Borgerligt styrda SKL varnar för att regeringens förslag kan leda till ökade kommunala kostnader för försörjningsstöden, när långtidssjukskrivna tvingas att gå till socialen.
Det är synpunkter som de borgerliga riksdagsledamöterna bör vara väl medvetna om när de under onsdagen bänkar sig i riksdagens kammare för att fatta beslut om sjukförsäkringen.
Om regeringspartierna hade menat allvar med "rehabiliteringskedjan" borde de ha föreslagit en storsatsning på företagshälsovården och mer pengar till rehabilitering av långtidssjuka. Men istället sätter de upp skarpa tidsgränser i sjukförsäkringen. Efter 90 dagar av en sjukperiod ska det prövas om den enskilde kan gå in på ett annat jobb på samma arbetsplats. Efter 180 dagar ska han eller hon bedömas mot hela arbetsmarknaden.
Det är ett system som inte blir ett stöd för den enskilde, utan bara ett verktyg för arbetsgivarna att göra sig av med människor som inte längre upplevs som tillräckligt produktiva, vilket också flera remissinstanser har påpekat.