Jakt och fiske är mer än att jaga och fiska. För många är det en omistlig del av livet – ett sätt att vara i naturen och att leva.
Nästan 4 av 10 norrbottningar lever i hushåll där det jagas. Det är fyra gånger så många som snittet i landet.
För fiske krävs ju ingen licens så det går inte att mäta på samma vis. Men den som tittar in på en dejtingapp kan vittna om att var och varannan man i Norrbotten stoltserar med att tillhöra skaran storfiskare.
Makten över mark och vatten är avgörande för att kunna leva det självklara norrbottniska livet.
För att vanligt folk ska kunna nyttja skogen har ett stort statligt ägande och att det offentliga fördelar jakt- och fiskerättigheter har varit viktigt. Man ska inte behöva äga mark för att kunna komma ut och jaga och fiska.
Efter Girjasdomens försköts makten till att ge samebyn ensam rätt att fördela jakt- och fiskerättigheter inom sitt område. Efter domen tillsattes Renmarkskommittén för att hantera obalansen och för att inte behöva dra fler tvister i domstol.
Region Norrbotten och flera kommuner i länet lämnade i veckan sina remisser på att kommitténs delbetänkande ”Jakt och fiske i renbetesland”.
Sammantaget tycker de att utredningen går för långt i att begränsa rätten för länets jägare och fiskare. Kirunas kommunalråd vill till och med att utredningen läggs ner.
Samtidigt stämmer ytterligare fyra samebyar staten, var av Sirges, Unna Tjerusj och Baste ligger i Norrbotten.
Samebyarna och Svenska samernas riksförbund oroas över processen trots att de tolkar kommitténs slutsats som att "alla samebyar i Lappland har ensamrätt i förhållande till staten till upplåtelser av småviltsjakt och fiske.”
De känner sig nödgade att lämna in en stämning och gå den juridiska vägen eftersom de tycker att politikerna förhalar den upplåtelserätt de anser sig ha rätt till som en logisk följd av Girjasdomen.
Till det kommer att Sametinget skickat in ett förslag om ny organisation till kommittén. De föreslår att alla samer med geografisk koppling till en sameby ska kunna bli medlemmar i den ekonomiska föreningen som samebyn är. En fråga som ytterligare komplicerar läget.
Flera intressen ska hanteras. De renskötande samerna och deras behov av vidsträckt renbetesmark inom sin sameby. Den stora gruppen icke-renskötande samer som lever inom området. Och alla andra norrbottningars rätt till jakt och fiske.
Och den samiska urfolkrätt. Sedan 2011 har vi en grundlagsstadgad skyldighet att skydda samisk kultur, arv och intressen. Renskötsel, jakt och fiske är en central del av det.
Norrbotten är mångkulturellt och har alltid varit. Fortfarande finns människor som upplevt hur samer kom ner under vintern och bodde hos lantalainen/tornedalingar, som även de ansökt om urfolksstatus. Språk, kultur och sättet att leva i naturen har utvecklats av alla de människor som bott här i generationer.
Den konflikt som blossat upp i och med Girjasdomen måste gå att hantera. Det måste gå att både värna den flora av intressen som finns hos alla som nyttjar skogen.
Att lägga ner Renmarkskommittén kommer inte lösa problemen. Inte heller att stämma staten för att få ensam bestämmanderätt.
Girjasdomen är civilrättsligt bindande. Det måste hanteras, oavsett vad man tycker om den. Därför behöves kommittén och dess arbete, men den måste göra bättre. Nu gräver den bara konflikten om jakt och fiske än djupare