Det har länge varit vilda västern i bärplockningsbranschen i Sverige. Varje år kommer nya larmrapporter om lågavlönade utländska bärplockare som tvingas bo och arbeta under bedrövliga förhållanden.
I och för sig har det skett en del för att förbättra villkoren. Migrationsverket har stramat upp regelverket, seriösa företag i branschen har upprättat sociala kontroller för så kallade viseringsplockare och Kommunal har tagit fram ett kollektivavtal.
Men den senaste tidens händelser i Vidsel i Älvsbyns kommun visar att insatserna varit långtifrån tillräckliga.
En ung kvinna (sambo med en man i 30-årsåldern som har näringsförbud och är dömd för två fall av bokföringsbrott i två olika bärhandelsföretag) har köpt en utdömd fastighet i det lilla samhället och fyllt det med 100-tals bulgariska bärplockare som nu bor och jobbar under miserabla omständigheter.
Hur fastighetsaffären kunde tillåtas att ske är obegripligt. Konkursförvaltaren, som skötte försäljningen av det nedgångna huset, borde ha förstått faran med att sälja till en person med starka kopplingar till en aktör med ett tvivelaktigt förflutet i bärbranschen. Larmsignalerna inte bara ljöd; de tjöt.
Märkligt är dessutom att det inte tycks vara möjligt att avhysa gruppen, trots att kommunen utfärdat förbud mot boende i huset med hänvisning till brister i både vattenförsörjningen och brandskyddet.
Fallet Vidsel, tillsammans tidigare larmrapporter, visar att det nu behövs en gemensam "task force" (specialstyrka) från olika delar av myndighets-Sverige för att skapa ordning och reda i de svenska skogarna.
Det finns en del att bita i för både Arbetsmiljöverket, Migrationsverket, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Kronofogden, Polisen och berörda kommuner. Men då gäller att de olika myndigheterna samordnar sitt arbete och samverkar så att de kan agera snabbt och resolut.
Nu verkar den ena handen inte veta vad den andra gör – och följaktligen får vi varje sommar läsa nya artiklar om skrupelfria aktörer som drar fram i skogarna och låter människor arbeta och bo under villkor som borde vara helt främmande för svensk arbetsmarknad.
Samtidigt drabbas fina och sunda bärhandelsföretag som följer svenska lagar och avtal.
Det är lätt för oseriösa intressen att hålla sig undan på de vidsträckta markerna i Norrlands inland. Det finns 4 000 mil allmän väg och 8 000 mil enskild väg.
Det gör emellertid inte behovet av myndighetsagerande mindre. Tvärtom.
Även Vidsel och andra små samhällen i norr är en del av rättssamhället. De ska inte behöva förvandlas till laglöst land under bärsäsongen.