Jag har ett träningspass inbokat i helgen och jag är nog inte den enda som tar nya tag efter nyår.
Mitt nyårslöfte till mig själv är att försöka träna varje vecka. Nej, det är inte så höga ambitioner, men god chans att det faktiskt håller ända fram till sommaren ändå.
Det är alltid vanskligt med konkreta löften. Samtidigt är det ju det som gör dem mer relevanta än högtflygande mål om Beach2025.
I NSD i veckan gav våra kommunalråd nyårslöften till medborgarna. De hade högre ambitioner än jag och de vågade vara konkreta.
Det ska byggas förskolor och äldreboenden. Och ja, en hel del svårmätbara löften gav de också om att förbättra och öka olika saker.
Men det är ju det som är den kommunala vardagen, att dag för dag göra verkligheten lite bättre.
När jag läser kommunalrådens löften och önskningar slås jag återigen av de enorma utmaningar som Norrbotten står inför.
Nästan alla pekar på kompetensbrist och bostadsbrist, att det är svårt att rekrytera arbetskraft.
Norrbotten är unikt på det sättet. Resten av landet brottas med en arbetslöshet. Här har vi jobb, men människor kan inte komma hit och ta jobben för det saknas bostäder.
Enkelt att lösa, tänker du då, bygg bostäder.
Jo, men kommunen bygger inte, det gör privata företag. Vilket jag tycker är helt rimligt.
Kommunernas uppgift är att bereda plats, ge tillstånd och upplåta mark. Det sköter de med bravur. Men uppenbart räcker det inte.
Byggbolagen står idag med hela risken och ansvaret när ett nytt projekt ska dras i gång. De måste räkna hem varje krona innan de kan sätta spaden i marken. Det kan vara svårt och därför byggs det för lite.
Marknaden ensam klarar inte bostadsbyggandet i den här delen av landet. Det behövs ett stöd för att kicka igång. Men regeringen vägrar.
Det första de gjorde när de kom till makten för drygt två år sedan var att döda det lilla investeringsstöd för bostadsbyggande som fanns.
Effekten kom direkt – byggandet störtdök i hela landet.
Eller nej, det byggs för de allra rikaste i storstädernas mörkblå kranskommuner. För de som kan betala på en sjuk marknad som ger byggbolagen garanterad avkastning.
Men inte för vanligt folk, varken i storstäderna eller i Boden och Gällivare. I alla fall inte tillräckligt mycket.
Det vore smakfullt, och bra för Norrbotten, om regeringen kunde ta av sig sina skygglappar.
Även om de inte gillar att hjälpa vanligt folk och kommuner utanför storstäderna så är det ett slöseri att inte underlätta för nyindustrialiseringen.
Sverige förlorar tillväxt på bostadsbristen, inte minst den i Norrbotten.
Ett investeringsstöd för nyproduktion av bostäder som vanligt folk kan efterfråga skulle verkligen vara välkommet.
Det skulle underlätta för Norrbotten att växa, öka skatteintäkterna i kommunerna och då skulle kommunalråden kunna infria fler löften i den gemensamma välfärden.
Tyvärr är regeringen benhårda i sitt hat mot stöd för ökat byggande.
Mitt nyårslöfte om att försöka träna en gång i veckan är inte stort, men regeringens löfte till norrbottningarna är ännu mindre – inget investeringsstöd.
De väljer aktivt att avstå från en åtgärd som vi vet skulle få i gång bostadsbyggande, underlätta för kompetensförsörjning och därmed öka tillväxten.
Jag kan bara önska att de tar sitt förnuft till fånga och släpper sitt ideologiska motstånd mot ett statligt investeringsstöd för ökat bostadsbyggande.