Jag har mycket kvar att lära mig i Norrbotten. En av de saker jag verkligen ser fram emot är fisket.
Antagligen har jag en överromantisk bild av att stå i forsande vatten, smidigt dra upp en fisk och sedan grilla den över öppen eld. Troligen är det mer komplicerat än så och det är ytterst tveksamt om jag kommer hantera det utan att bli så där tjejigt fånig när det ska dödas och rensas.
Men det ska ske, någon gång ska det ske, tänker jag. Och precis då rapporteras om att allt laxfiske är stoppat i Råne älv.
Det är för få laxar som simmar in i älven. De få som tar sig upp måste få leva för att inte helt utrotas, slarvigt uttryckt.
Det är så klart bra att de som bossar över fisket i älven följer försiktighetsprincipen och stoppar fisket. Kanske kommer vi få se samma åtgärd också i Kalix älv och Torne älv, där beståndet är långt under det normala.
Men att stoppa laxfisket i älvarna löser inte problemet. Det som verkligen behövs är stopp för trålning i Bottenviken.
Stora trålare sveper vattnen mellan Sverige och Finland. Deras enorma nät fångar upp allt som lever.
Inte nog med att de tömmer havet på strömming. Vi får inte nyttja den. 92 procent av alla strömming som trålarna tar upp säljs som djurfoder, bland annat till norsk odlad lax.
Vad har det med laxen och min fantasi om att stå i en älv att göra? Mycket. Eftersom strömmingen försvinner så få inte de vilda laxarna i våra älvar mat nog och både strömming och lax hotas.
Regeringen är inte bara passiva. De motarbetar de Norrbottniska älvarnas laxar.
I höstas la EU-kommissionen ett förslag om ett totalstopp för trålning i Östersjön. Så skulle främst strömmingen kunna återhämta sig och där med också laxen. Kul att EU de ser våra behov.
Men trist att vår egen landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) åkte ner till Bryssel och fällde förslaget. Det blev alltså inget stopp. Och ja, nu ser vi effekten i våra älvar.
Nog är det häpnadsväckande. Laxfisket i älvarna hotas och strömmingen sinar och det understödjer vår landsbygdsminister.
Att jag inte får uppfylla min norrbottniska fantasier är inget stort problem. Inte ett problem alls faktiskt. Jag kan ha med mig matsäck och njuta av naturen ändå.
Det verkliga problemet är att industritrålningen utarmar det mer småskaliga fisket. De som drabbas hårdast är de som lever på kustfiske. Men också de som lever ett liv med naturen och fiske och alla vi som vill ha en levande natur med lax i våra älvar och strömming i havet.