I ett demokratiskt samhälle har det offentliga som huvuduppdrag att befria människor från det som håller oss tillbaka. Det kan vara klass, kön, en stökig uppväxt, rasistiska föreställningar, rädsla, långa avstånd, homofobi eller egentligen vad helst som gör att en människa inte får utveckla sin fulla potential och leva sitt liv på det sätt hon vill.
Välfärdssamhället är en katalysator för frihet. Utbildning, kultur, transporter, sjukvård, rättsskipning, barnomsorg, arbetsmarknadslagstiftning och så vidare, allt är på olika sätt verksamheter som kan gör oss till friare individer.
När det offentliga drar sig tillbaka och förlitar sig på marknadens förmåga så begränsas friheten. Det syns på hur privatiserade verksamheter snarare bidrar till att cementera ojämlikhet än till att bryta den och bidra till ökad frihet.
Bostadsmarknaden är en sådan del av samhället. Den har totalt har misslyckats. I alla fall om man tänker att bostaden inte bara är en handelsvara utan också ett hem, en rättighet och något som kan bidra till frihet.
Inte minst i Norrbotten är marknadsmisslyckandet vad gäller bostäder uppenbart. Hälften av länets kommuner har brist på bostäder och bara i en kommun har överskott. Unga kan inte flytta hemifrån, den som får en studieplats kan tvingas avstå, växande familjer begränsas, fly-in fly-out normaliseras och de som vill skilja sig tvingas bo kvar i ett trist äktenskap.
För visst borde äktenskap bygga på kärlek och frihet, inte bostadsbrist och tvång?
Regeringens tidigare samordnare för hållbara samhällsomvandlingen i norra Sverige, Peter Larsson, sa när han avla rapport i början av sommaren att ”utgångsläget är inte det bästa” vad gäller bostadsbyggande i norra Sverige.
Han pekade på en svag bostadsmarknad. När banker och andra aktörer inte kan räkna hem nya byggprojekt så blir det inte byggt. I alla fall inte när det som nu är marknaden ensamt som ska sköta vår bostadsförsörjning.
I Älvsbyn säger kommunen enligt Utveckla Norrbotten att det är en ”förlustaffär redan när vi sätter spaden i marken". Gällivares kommunala bostadsbolag berättade nyligen att de skulle behöva ta ut 24 000 kr i månaden i hyra för en nybyggd trea på 70 kvadratmeter, bara för att gå runt.
Jag säger det igen: Marknaden klarar inte av att hantera gemensamma samhällsuppdrag. Den frigör inte människor utan tenderar snarare att låsa in dem i strukturer och kanske äktenskap.
Om man vill ha ett samhälle med mer kärlek och frihet så krävs mer politik. Fler sfärer måste omfattas av demokratin, exempelvis bostadsmarknaden.
När bostadsbyggande avstannade förra vintern så beskrev Länsstyrelsen i Norrbotten skälet så här: "De statliga investeringsstöden har varit viktiga incitament för byggandet av bostäder till relativt lägre boendekostnader i länet. Besluten att avveckla dem och sedan avsluta dem utan utfasning, samtidigt som kostnaderna för byggproduktionen ökar, är därför bekymmersamma för länets bostadsförsörjning.”
Det behövs mycket för att öka bostadsproduktionen, men det minsta regeringen kan göra är att återinföra ett statligt investeringsstöd. Det är bra för Norrbotten, norrbottningarna och friheten – och kärleken.