Räta på ryggen, sossar!
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Men hanteringen av Nuder var osnygg. Den tidigare finansministern förtjänade ett bättre öde än att utsättas för ryktesspridning och anonyma läckor i kvällspressen.
Nuder hade för övrigt gjort ett bra jobb som finansminister. Han lämnade efter sig en växande ekonomi och en urstark statsbudget 2006. Efterträdaren Anders Borg (M) fick ta över ett dukat bord.
2006 hade de offentliga finanserna ett överskott på 70 miljarder kronor. I dag har Borg och borgarna förvandlat överskottet till växande underskott.
Men avpolletteringen 2008 har inte gjort Pär Nuder till en bitter föredetting på den socialdemokratiska gubbhyllan. Nuder har visserligen lämnat riksdagen, men han sitter fortfarande kvar i socialdemokraternas verkställande utskott. Han brinner för arbetarrörelsens idéer och för en socialdemokratisk valseger 2010.
De som lyssnade på hans Första Maj-anförande i Luleå fick höra ett ideologiskt brandtal.
Nuder konstaterade att utvecklingen efter finanskrisen har stärkt socialdemokratins idéer. Krisen har visat att marknadsideologierna inte funkar.
"Man kan konstatera att det nu blåser nya, radikala vindar bland världens mäktigaste. Få - om ens någon - sjunger längre den oreglerade fria marknadens höga visa. Det är ljusårs politisk skillnad mellan George W Bush och Barack Obama. I dag råder närmast öronbedövande samstämmighet om att politiska beslut på global nivå är en förutsättning för att garantera en uthållig ekonomisk utveckling", framhåller Nuder.
Det är ungefär samma resonemang som finns i det socialdemokratiska partiprogrammet.
Socialdemokratin har alltid företrätt synen att marknaden måste tuktas och kompletteras med politiska beslut.
Så här formuleras det i socialdemokraternas partiprogram:
"De många och skiftande kraven på det ekonomiska livet kan inte tillgodoses med vare sig enbart politiska beslut eller enbart marknadshushållning. De kräver en blandekonomi, som bygger på en kombination av samhälleliga åtgärder och marknadsmekanismer, starka fackliga organisationer och medvetna, aktiva konsumenter, stödda av en stark konsumentlagstiftning.
De politiska besluten har att ange spelreglerna för att hindra alla former av exploatering, för att garantera samhällsekonomisk balans och för att fördela produktionsresultatet rättvist och så att grundläggande sociala rättigheter tillgodoses."
Mot den bakgrunden har socialdemokratin all anledning att räta på ryggen. Det kanske blåser snålt och motvind i en del opinionsmätningar just nu, men partiets idéer har egentligen bara stärkts efter finanskrisen. Finanskrisen har visat att den fria marknaden inte är lösningen på allt.
Eller som Nuder uttrycker saken: "Vi kan ha ett starkt ideologiskt självförtroende. Finanskrisen visar att våra idéer behövs och är riktiga ."
Socialdemokraten Pär Nuder var för övrigt den förste svenske politiker som varnade för konsekvenserna av bolånekrisen och bankkrisen i USA. I en riksdagsdebatt 20 september 2007 uppmanade Nuder sin efterträdare Anders Borg (M) att ta krisen på allvar:
"Ingen vet ännu vart den amerikanska bolånekrisen tar vägen. Uppenbarligen vet den amerikanska centralbanken någonting som inte andra vet. Vi har sett hur den europeiska centralbanken har intervenerat, och vi har sett hur den brittiska regeringen har varit tvungen att hålla det brittiska bankväsendet under armarna. Jag har bara ett stilla råd till regeringen. Om olyckan skulle vara framme, om även Sverige skulle drabbas av detta som andra länder nu drabbas av, gör då inte om samma misstag som ni gjorde 1991-1994, att ni förnekar problemen, och när problemen väl är uppenbara kallar ni på oppositionen och ber om en hjälpande hand", sa Nuder 20 september 2007.
Men Borg negligerade Nuders varning 2007. I en riksdagsdebatt så sent som 15 april 2008 beskrev han fortfarande Thomas Östros och Pär Nuder som dysterkvistar och nattsvarta pessimister.
"Ingen delar svartmålarnas depressionsfaror. Ingen, möjligtvis med undantag för Pär Nuder, delar bedömningen att Sverige står inför en nära förestående bankkris", sa Anders Borg enligt kammarens protokoll 15 april 2008.
Denna totala brist på insikt är även förklaringen till Anders Borgs lättsinniga skattesänkningspolitik under mandatperioden. Borg insåg aldrig vidden av krisen. Därför har han slängt i väg pengar på skattesänkningar, främst för de redan rika. Skatterna har sänkts med totalt 85 miljarder kronor sedan Borg tillträdde.
Det är pengar som hade behövts nu - för att satsa på kommuner och landsting, för offentliga investeringar i vägar och järnvägar, för att stimulera byggsektorn och annat som kan hålla igång ekonomin och pressa tillbaka arbetslösheten.
Annorlunda uttryckt: Borg har bäddat illa för att möta nedgången. Inte undra på att Sverige nu hör till de EU-länder som har den snabbast växande arbetslösheten.
Det är också om sådana politiska sakfrågor och ideologiska skiljelinjer som debatten inför valet 2010 måste handla om. Vi kan diskutera AMF, Wanja, Mona och ha en självkritisk debatt som under våren. Men nu gäller det också att börja samla ihop sig inför valet 2010.
Den gamla fackliga sanningen - "enade vi stå , söndrade vi falla" - gäller än.
Arbetarrörelsen måste vara tydlig om vägvalet 2010. Det är inte Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly som vill privatisera de statliga bolagen. Det är inte de rödgröna samarbetspartierna som attackerar a-kassan och sjukförsäkringen.
Det är inte heller Thomas Östros, Pär Nuder eller andra socialdemokrater som bedriver en skattesänkningspolitik som undergräver finansieringen av den offentliga sektorn.
Hoten kommer från annat håll - det vill säga från högern.
Varje regering med Mona Sahlin och socialdemokraterna är således ett bättre alternativ än fortsatt styre med Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och moderaterna.