Tidigare socialministern Berit Andnor kommer att spela en nyckelroll under de kommande månaderna. Som ordförande i Socialdemokraternas valberedning leder hon processen med att vaska fram en ny partiledning efter avgående Mona Sahlin.
Det blir ett grannlaga arbete. Visserligen har Socialdemokraterna gjort bra lokala val på många håll, men riksdagsvalet 2010 innebar en historiskt tung valförlust.Socialdemokraterna gjorde sitt sämsta riksdagsval sedan 1914.
Därför är partiet i förtvivlat behov av ett ledarskap som ger de aktiva en nytändning och vitamininjektion, men också medverkar till att vinna nya S-väljare.
Just nu är Andnor och valberedningen inne i ett lyssnande skede. Hon åker runt i landet för att samtala med de partiaktiva.
Under onsdagen träffar hon företrädare för arbetarekommunerna i Norrbotten för att känna av stämningarna i norr.
Andnor bör lyssna noga. Socialdemokraterna i Norrbotten vet hur man vinner både kommun- och riksdagsval.
En viktig orsak är det lokala ledarskapet. Karl Petersen, Yvonne Stålnacke, Peter Roslund, Bengt Niska, Karin Åström, Sven-Erik Bucht med flera personifierar en socialdemokrati som bryr sig både om jämlikhet och tillväxt.
För att låna en formulering från Pär Nuder: På förmiddagarna är de norrbottniska S-politikerna strängt upptagna med att utveckla näringspolitiken och bredda arbetsmarknaden. På eftermiddagarna är de lika engagerade för att fördela tillväxten rättvist och till så många som möjligt. Jämlikhets- och tillväxtpolitiken hänger ihop.
I Norrbotten finns även en närhet mellan väljare och valda. Det talas uppskattande om Karl Petersens promenader på Storgatan i Luleå, men detsamma kan sägas även om många andra S-politiker i norr. S-kommunalråd och S-riksdagsledamöter befinner sig mitt i den norrbottniska verkligheten.
Historien har dessutom lärt de norrbottniska politikerna att de straffas stenhårt av väljarna om de släpper den folkliga förankringen. Kiruna 1994, Kalix 1998 och Boden 2002 är exempel på starka S-fästen som fallit när partitoppen inte gått i takt med fotfolket.
Detta - att det är väljarna som styr - måste vara den viktigaste insikten även för valberedningen.
Självfallet behöver socialdemokratin en partiledare som funkar internt. Men framför allt behövs en person som går hem externt, det vill säga bland vanligt folk.
En fingervisning är hur de kandidater som nämns har klarat sig i respektive valkrets. (Inom parentes är personens andel kryss bland S-väljarna i berörd valkrets).
Europaparlamentarikern Åsa Vestlund, Stockholm, kryssades av 40 432 S-väljare i Europavalet 2009. I rättvisans namn ska dock sägas att hela riket utgjorde en valkrets i EU-valet, vilket innebär att det blir fler röster än i en riksdagsvalskrets. (5,23 procent)
Förre kultur- och näringsministern Leif Pagrotsky fick
12 413 personkryss i Göteborg 2010. Det gör honom till en av landets absolut mest populära (S)torstadspolitiker. (15,66 procent)
Förre utbildnings- och kulturministern Thomas Östros skrapade ihop 5218 kryss i Uppsala. (8,86 procent)
Tidigare finansministern Pär Nuder kandiderade inte i valet 2010. Men i valet 2006 kryssades han av 4387 S-väljare i Stockholms län. (2,55 procent)
Sven-Erik Österberg, gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen, fick 4154 kryss i Västmanland. (7,13 procent)
Förra miljömininistern Lena Sommestad kryssades av 1 241 personer i Uppsala (2,11 procent).
S-riksdagsledamoten Veronica Palm fick 851 kryss i Stockholms stad (0,76 procent).
S-riksdagsledamoten Mikael Damberg kryssades av 797 S-väljare i Stockholms län (0,55 procent).
Kryssen säger inte allt. Men de säger något. Förmågan att vinna väljare ska inte underskattas.
S behöver en ledare som kan tala med både arbetare och akademiker och som funkar i både stad och land.