PRO är en levande folkrörelse

"PRO är en intresseorganisation som ger röst åt pensionärernas krav i samhällsdebatten.Det är en röst som ingen politiker kan underskatta."

Lars Hedberg, tidigare kommunalråd i Älvsbyn, är ordförande i PRO Norrbotten, som organiserar 19 830 pensionärer i Norrbotten.

Lars Hedberg, tidigare kommunalråd i Älvsbyn, är ordförande i PRO Norrbotten, som organiserar 19 830 pensionärer i Norrbotten.

Foto: Bengt-Åke Persson

LEDARE2008-05-23 06:00
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det brukar sägas att de traditionella folkrörelserna har spelat ut sin roll. Men PRO (pensionärernas riksorganisation) visar motsatsen.
PRO är en folkrörelse som växer och frodas.
Enbart i Norrbotten finns 19 830 PRO-medlemmar. Det betyder att PRO har fler medlemmar i länet än alla politiska partier har - tillsammans!

Den som besökte PRO:s stora kulturfestival på Sunderby folkhögskola under torsdagen kan inte låta bli att imponeras.
Lokala körer, teatergrupper, dansgrupper, hantverkscirklar, konstnärer och andra visade upp sig och presenterade en bred och innehållsrik verksamhet.
PRO är ingen "i-väntan-på-döden-förening", utan en i allra högsta grad levande och välmående organisation.

PRO är dessutom inte en förening som bara organiserar kultur- och fritidsaktiviteter för äldre. PRO är också en intresseorganisation som ger röst åt pensionärernas krav i samhällsdebatten.
Det är en röst som ingen politiker kan underskatta.

Pensionärsrösterna kan bli tungan på vågen i nästa val. Det finns över 1,5 miljoner väljare som är 65 år eller äldre. De utgör ungefär 17 procent av den svenska befolkningen.
Det är även en väljarkategori som växer. De många 40-talisternas uttåg från arbetsmarknaden betyder att andelen äldre kommer att öka kraftigt de närmaste åren.

Under valrörelsen 2006 hamnade äldrepolitiken helt i skymundan, vilket var olyckligt.
Äldrepolitiken är, vid sidan av klimathotet, en av de största frågorna det svenska samhället har att hantera. Utmaningarna är enorma.
Det är ett bra betyg åt den svenska välfärdspolitiken att medellivslängden ökar och att fler lever längre och friskare liv. Men fler äldre betyder också ökade behov inom äldreomsorgen och sjukvården.

I Pajala kommer 40 procent av befolkningen att vara 80 år eller äldre år 2025, enligt SCB:s prognosmakare. För Överkalix är samma siffra 32 procent.
Det betyder krav på kraftigt ökade resurser till äldrepolitiken, liksom på ett skatteutjämningssystem som ger extra pengar till kommuner som har extra höga kostnader för hemtjänst och äldreboenden.

Joakim Palme, Institutet för framtidsstudier, har talat om att vi kan få vänja oss vid kommunalskatter kring 40 procent i framtiden för att klara vården och omsorgen för de äldre. I dag ligger kommunalskatten runt 32 kronor på varje intjänad hundralapp.
Men om detta talar inte politikerna gärrna högt.
En del lovar i vanlig ordning fortsatta skattesänkningar. Andra talar om bibehållet skattetryck. Men verkligheten är snarare att de svenska medborgarna borde avstå mer av sina egna inkomster för att alla gamla ska få ett bra liv i framtiden.

Joakim Palmes prognos är inte orealistisk om man tittar på den historiska utvecklingen.
1960 låg kommunalskatten på 14:63 kr. 1970 hade den stigit till 21:00 kr. Under 1980-talet passerade den 30 kronor.
Utbyggnaden av äldreomsorg, barnomsorg, skolor och sjukvård under de senaste decennierna har helt enkelt kostat pengar. Det kommer också framtidens satsningar att göra.
Vill vi ha bra vård och omsorg för en växande skara äldre får vi helt enkelt vara beredda att betala relativt höga skatter.

Annorlunda uttryckt: Politiken borde prioritera helt andra saker än slopad förmögenhetsskatt, subventionerad städhjälp för män och kvinnor i karriären, sänkt fastighetsskatt för lyxvillor i Djursholm och Danderyd, eller nya skattelättnader för de som har höga inkomster.
Det är viktigare att vi satsar ordentligt på äldreomsorgen och vården än att vi sänker skatten för de som har det gott ställt.