Oljebolaget Preem innehar tredje plats på listan över Sveriges största utsläppare av koldioxid. Men de nöjer sig inte med placeringen. De har siktet inställt på att kamma hem förstaplatsen som Sveriges mest klimatskadliga företag. Guldmedalj i utsläpps-SM.
Det skulle nämligen bli konsekvensen om de lyckades med sin planerade utbyggnad av sitt raffinaderi i Lysekil. Med en utbyggnad skulle Preems utsläpp fördubblas från 1,7 till 3,4 miljoner ton, enligt företaget självt. Men Preem har i veckan stött på patrull.
Mark- och miljödomstolen gav oljebolaget tummen upp för utbyggt raffinaderi i november förra året.
Men efter överklaganden från bland andra Naturskyddsföreningen beslutade domstolen att överpröva beslutet. Huvudförhandling kommer ske i början av 2020.
Det är, milt uttryck, ett väldigt bra beslut. Hoppet lever om att stoppa ökad oljeraffinering. Miljörörelsens engagemang har gett resultat.
I debatten försöker Preem själva rädda ansiktet genom en baklängesargumentation som är vanlig i klimatsammanhang.
Ökade utsläpp i Sverige ska leda till minskade utsläpp i världen, enligt denna slående logik. Svenska metoder för oljeraffinering är mindre skadliga än annorstädes, därför är det bättre att raffinera här. Energitäta produkter ska kompensera för ökade utsläpp.
Där har vi kommit till pudelns kärna – argumentationen är en intellektuell kortslutning.
Koldioxidutsläpp går nämligen inte att kompensera. En spade är en spade och ett utsläpp är ett utsläpp. När koldioxid släpps ut i atmosfären är skadan skedd. Så är det med det.
Utsläppen och användandet av fossila bränslen måste stadigt minska och ha försvunnit om ett par decennier. Annars finns ingen möjlighet i världen att nå upp till de klimatmål som makthavarna faktiskt föresatt sig.
Vi kan inte bygga ut verksamheten varken i Sverige eller någon annanstans på detta arma klot.
Hur är tanken på utbyggnad ens möjlig? Det beror på EU:s system för att begränsa utsläppen på den gemensamma marknaden, så kallade utsläppsrätter.
Ett sådant system låter väl bra, bortsett från den lilla detaljen att de tillåter alldeles för stora utsläpp för att kunna leva efter sina egna ambitioner.
Sverige har som uttalat mål att vara utsläppsfritt år 2045. I EU ska utsläppen minska med 40 procent till 2030. Det internationella Parisavtalets slår fast att den globala upphettningen måste hållas under 2 – helst 1,5 – grader. Men politikerna har inte skaffat styrmedel att leva upp till de avtal de själva fattat beslut om.
Man baxnar inför de klimatpolitiska ramverkens slutledningsförmåga. Ena dagen: vi ska ha nollutsläpp! Andra dagen: släpp ut, släpp ut, vad dödsdömt räknar sina dagar! God dag, yxskaft.
Anledningen till att de globala utsläppen ökar trots fina målsättningar är att mäktiga ekonomiska intressen vill fortsätta sin klimatskadliga, men lönsamma, verksamhet. Till exempel Preem.
Att det nya raffinaderiet i Lysekil stoppas är helt nödvändigt.