Politiker är som folk är mest
98 procent av politikerna i Norrbotten är fritidspolitiker, som har ett vanligt jobb vid sidan om sina politiska uppdrag.
Mattias Karlsson (M), Karl Petersen (S) och Britt Westerlund (S) är exempel på tre norrbottniska politiker.
Foto: Bengt-Åke Persson
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Det finns en hygglig balans mellan män och kvinnor, liksom god representation av småbarnsföräldrar och utrikesfödda. De förtroendevalda kommer från både privat och offentlig sektor.
Visst, det finns kommuner som sticker ut. Till exempel är den starka manliga dominansen i Arvidsjaur under all kritik, medan Arjeplog, Haparanda och Älvsbyn ska ha beröm för en jämn könsfördelning.
I Luleå och Pajala finns en förhållandevis god representation av ungdomar i politiken. I Arvidsjar och Älvsbyn är dock bara en procent av de förtroendevalda under 30 år.
Den typen av avvikelser förtar dock inte huvudintrycket. De norrbottniska politiker är ganska representativa för sina uppdragsgivare, de norrbottniska väljarna.
Det finns både yngre och äldre, både villaägare och hyresgäster, både gifta och ogifta, bland länets politiker. De utgör ett tvärsnitt av befolkningen.
Viktigt att notera är också att de flesta av politikerna i kommuner och landsting är vanliga fritidspolitiker. Genomsnittspolitikern är inte ett heltidsarvoderat kommun- eller landstingsråd.
98 procent av politikerna i Norrbotten är fritidspolitiker, som sköter ett vanligt jobb vid sidan om politiken.
Det handlar om metallarbetare, sjuksköterskor eller lärare som läser in handlingar på fritiden och har ett blygsamt arvode för att delta på kommunala sammanträden då och då.
Därför ska vi vara försiktiga med snacket och generaliseringarna om förmånliga politikerarvoden. 98 procent av de politiskt förtroendevalda är verksamma under helt andra ekonomiska villkor.
Dessa fritidspolitiker är också stommen - själva basen - i vårt demokratiska system. Fritidspolitikernas engagemang och kontaktytor gör att besluten får bättre förankring i människors vardag och verklighet.
Politiken blir inte - som i exempelvis Frankrike - en angelägenhet bara för en liten elit som gått fina skolor och skaffat sig högre utbildning. I Sverige finns förutsättningar även för vanliga butikskassörskor och hotellstäderskor att vara politiskt verksamma.
Det bidrar till att besluten blir både bättre och får starkare folklig förankring. Politiken blir inget elitprojekt.
De lokala besluten om skolor, dagis och fritidsgårdar formas av människor som lever mitt i den lokala verkligheten.