Liberalerna gör nu allt vad de kan för att skylla alla verkliga eller påstådda problem i skolan på tidigare socialdemokratiska eller rödgröna regeringar.
"Svensk skola och dess läroplaner har sedan 90-talet varit präglad av flum", skrev till exempel partiledaren Johan Pehrson på mikrobloggen X strax före jul.
Jaså? I så fall har Liberalerna själva ett och annat att reda ut. Faktum är att samtliga läroplaner under mer än 40 års tid har tillkommit under borgerliga regeringar.
- LGR 80 togs fram av dåtidens borgerliga styre. Liberalen Jan-Erik Wikström var utbildningsminister.
- LPF 94 och LPO 94 var resultat av det borgerliga regeringsinnehavet 1991–94. Då var moderaten Per Unckel chef för Utbildningsdepartementet.
- LGR 11 och LGY11 utarbetades av den borgerliga fyrpartikoalitionen (M, C, L och KD). Då var det Jan Björklund (L) som basade över skol- och utbildningspolitiken.
"Senast en socialdemokratisk utbildningsminister beslutade om en komplett läroplan var 1969. Den ersattes 1980. Därefter har varje tillträdande borgerlig regering, i påstådd opposition mot socialdemokratiskt skolpolitik, gått till storms mot den förra borgerliga regeringens läroplan", påpekar tidigare utbildningsministern Anna Ekström (S).
Till detta ska läggas att den borgerliga regeringen 1991-1994 drev igenom ett antal skolpolitiska beslut som fått ödesdigra och långvariga konsekvenser.
Det fria skolvalet, systemet med fristående skolor, skolpengen och möjligheten för aktiebolag att bedriva skolverksamhet – allt detta har förändrats den svenska skolan i grunden. Skolan blev mer av en marknadsplats istället för en utbildningsinstitution.
Där har vi också den viktigaste förklaringen till att likvärdigheten minskat, segregationen ökat och att Sverige fått större kunskapsklyftor.
Under sin ministertid gjorde Anna Ekström flera tappra försök för att komma till rätta med avarterna i friskolesystemet.
Hon tog bland annat fram förslag om vinstbegränsningar, om att offentlighetsprincipen ska gälla för friskoleföretagen och en differentiering av skolpengen för att stärka de mest utsatta skolorna. Men dessa ganska modesta förändringar avvisades dessvärre av riksdagsmajoriteten, inklusive Liberalerna.
Därför är det även svårt att ta L på allvar när partiet nu snackar om att det behövs bättre och ordning i friskolesektorn.
Liberalerna kunde ha gjort upp med Anna Ekström för flera år sedan. Men istället valde de att hålla fast vid marknadsskolan och motsätta sig alla former av regleringar.
I slutändan var det trots allt viktigare för Johan Pehrson & Co att hålla sig väl med friskolekapitalisterna än att reformera systemet.