Ett av regeringens och Folkhälsomyndighetens råd för att hantera den ökade smittspridningen av covid-19 är att alla som kan arbeta hemma ska göra det.
Det är ett råd som i blixtbelysning synliggör de stora skillnaderna i arbetsvillkor.
Alla kan inte jobba hemifrån. Det är i hög grad en klassfråga vem som kan sköta sina arbetsuppgifter från ett hemmakontor.
Ett exempel är medlemmarna i fackförbundet Handels som kongressar i digital form den här veckan.
Butikspersonal och lagerarbetare kan inte jobba hemifrån och undvika kontakten med andra. De måste vara på jobbet för att få fram varor och ge kunderna service. Följaktligen löper de större risk att utsättas för smitta än många tjänstemannayrken.
En rapport från Handels pekar även på att pandemin inneburit ökad stress för många butiksanställda.
Åtta av tio har varit rädda för att ta med sig smitta från jobbet till sin familj. Hela en tredjedel har känt oro för att butikerna haft bristfälliga rutiner och åtgärder mot smitta. Många upplever att kunder haft en nonchalant attityd och inte hållit avstånd.
"Det är tydligt att pandemin varit en stor påfrestning. Många har upplevt stark stress och fått dålig återhämtning. Det har också uppstått nya situationer där kunder betett sig hotfullt och aggressivt när anställda bett dem följa regler och restriktioner", säger Thea Holmlund, utredare på Handels, i tidningen Handelsnytt.
Vidare visar undersökningen att nära tre av fyra butiksanställda har förlorat arbetstid och inkomst någon gång under pandemin.
Orsaken har i många fall varit sjukfrånvaro, eftersom även milda symptom lett till att anställda måste stanna hemma under pandemin. Var tredje anställd i sällanköpshandeln har dessutom drabbats av permitteringar.
Det är butiksägarna som har det yttersta ansvaret för arbetsmiljön även under pandemin.
Många arbetsgivare tar också ett stort ansvar för att skapa vettiga arbetsvillkor. Handsprit, markeringar i golvet och uppmaningar till kunderna att hålla avstånd är de vanligaste skyddsåtgärderna. En del butiker har infört kontantfritt för att minimera smittan. Andra har sett till att det finns engångshandskar och munskydd för personalen.
Alla arbetsgivare är dock inte snälla och välvilliga. Därför behövs lagstiftning, arbetsmiljöinspektörer, stöd till skyddsombuden och en politik som sätter tummen i ögat på dem som inte tar arbetsmiljöfrågorna på allvar.
Kort sagt: Det spelar roll även för det lokala arbetsmiljöarbetet vilka partier som får förtroendet att styra Sverige efter valet 11 september i år.
Förhållandena i arbetslivet handlar också om politik och vilka värderingar som präglar samhällsbygget.