Palmes röst hördes från Vällingby till Washington
Olof Palmes uttalande julen 1972 fick Nixon och Kissinger att gå i taket.
Olof Palme (Socialdemokraternas partiordförande 1969-1986) gav Sverige en vass profil i utrikespolitiken. Till höger förre finansministern Gunnar Sträng.
Foto: Gunnar Lantz/SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Men problemet är inte att svenska politiker protesterar för mycket eller för högljutt mot kriget. Snarare är väl bekymret att kritiken är för tam.
I en artikel i Aftonbladet påminner Olof Palmes gamle medarbetare Anders Ferm om den socialdemokratiska partiordförandens och statsministerns fördömande av USA:s bombningar i Vietnam 23 december 1972. Den gången hade Sverige en hög och tydlig röst i världen.
Anders Ferm och Olof Palme formade tillsammans ett uttalande som fick formen närmast av en dikt.
"Man bör kalla saker och
ting vid deras rätta namn.
Det som nu pågår i Vietnam
är en form av tortyr ....
Därför är bombningarna ett illdåd.
Därav finns många i modern historia.
De förbinds ofta med namn -
Guernica, Oradour, Babij Jar,
Katyn, Lidice, Sharpeville, Treblinka.
Våldet har triumferat. Men eftervärldens
dom har alltid fallit hård över dem
som burit ansvaret.
Nu finns ännu ett namn att foga till
raden - Hanoi julen 1972".
Uttalandet hördes hela vägen från köksbordet i familjen Palmes lilla radhus i Vällingby till det mäktiga Vita Huset i Washington. President Richard Nixon och hans utrikespolitiske rådgivare Henry Kissinger gick i taket. USA:s chargé d´affaires kallades hem från Stockholm.
På samma sätt som nu fanns svenska moderater som ogillade socialdemokratiskt klarspråk i utrikespolitiken.
Men Palme hade stöd för sitt uttalande i folkopinionen. 2 688 782 svenskar - en unik siffra - skrev på några dagar under den nationella namninsamlingen mot bombningarna i Hanoi.
Svenska folket reagerade mot att en rik supermakt försökte bomba ett litet fattigt folk till underkastelse och de fruktansvärda konsekvenserna för civilbefolkningen.
I dag är det också svårt att hitta någon amerikan som försvarar USA:s krig i Sydostasien på 1960- och 1970-talen. De flesta har kommit till insikt om att Vietnamkriget var ett historiskt misstag som bara skadade USA:s anseende i världen.
Det är också i det perspektivet man ska se dagens s-kritik mot Israels krig på Gaza. Den handlar inte om Israels rätt till existens, fred och trygghet.
De riktar sig mot ett krig som drabbar den palestinska befolkningen urskillningslöst. Barn, åldringar och kvinnor far illa.
I ett uttalande skriver socialdemokraternas verkställande utskott att det:
- fördömer det oproportionerliga övervåld som Israels bombningar och markinvasion inneburit
- kräver omedelbart stopp för raketattacker och terroraktiviteter mot Israel
- kräver att FN:s säkerhetsråd antar en bindande resolution om omedelbar vapenvila, övervakad av FN
- anser att Sverige bör ställa sig positiv till att bidra till en internationell övervakningsmission om ett eldupphöravtal blir verklighet
- kräver att Israel som den starkare parten tar ansvar för att nya fredsförhandlingar upptas
- kräver att livsmedel och nödvändig hjälpmateriel omedelbart förs in genom en humanitär korridor och att gränsövergångarna till och från Gaza öppnas på ett sätt som på samma gång säkerställer legitima säkerhetskrav
- kräver att EU:s nya uppgradering av samarbetsavtalet med Israel suspenderas
- föreslår att EU och FN tar initiativ till en regional fredskonferens i Mellanöstern där alla berörda parter deltar.
Det är inga extrema krav. De bygger på den enkla. men helt riktiga och balanserade, slutsatsen att Mellanöstern måste tillbaka till samtal, försoning och diplomatiska lösningar.
Parterna måste börja tala med varandra igen. Våldet föder bara mer våld, frustration och motsättningar.