Att Pajala kommun har det ekonomiskt tufft är ingen hemlighet. Inte heller att man har svårt att rekrytera och behålla personal till välfärden. Om detta har NSD rapporterat flera gånger.
Dessa två, tuff ekonomi och personalbrist, riskerar också att föda varandra och skapa en nedåtgående spiral.
Viss typ av tjänster kan man låta stå tomma under en period. Men det går inte i omsorgen. Människor som har omsorgsbehov behöver omsorgspersonal helt enkelt.
Då blir den akuta lösningen att plocka in hyrpersonal från bemanningsföretag och det är dyrt.
Dessutom kan det vara människor som bara kommer till kommunen ett kort tag och alltså inte betalar kommunalskatt.
Pajala är inte ensamma om att ha det här trängda läget. Inte minst i Norrbotten.
Resten av landet brottas med arbetslöshet, men här har vi motsatt läge.
Den gröna omställningen, nyindustrialiseringen och gruvorna slukar arbetskraft.
Jag roade mig med att jämföra löner för två fysiskt krävande arbeten som båda finns i Pajala.
Timlönen för en nyanställd gruvarbetare är i snitt ganska exakt dubbelt så hög som för någon som är nyanställd i hemtjänsten.
Inte konstigt att den som är på väg ut på arbetsmarknaden oftare går ner i gruvan än in i välfärden.
Det är naturligtvis helt orimligt att vi betalar så dålig lön till de som gör ett så viktigt jobb som undersköterskor och vårdbiträden.
De är värda bättre. Mycket bättre.
Överhuvudtaget är lönesättningen i Sverige fel på många sätt. Kön och klass återspeglas i lönekuvertet och löneglidning och ojämlikhet ökar.
Det är dåligt för den enskilde individen, både nu och när pensionen kommer. Men också för tilliten och sammanhållningen i samhället.
I Pajala tar man nu ett litet, men ack så viktigt steg i rätt riktning.
Från och med årsskiftet satsar kommunen åtta miljoner på att dubblera ob-ersättningen för sina anställda.
Det kommer att göra skillnad för de som jobbar i omsorgen, men också för kommunen.
Det går som bekant inte att bromsa sig ur en uppförsbacke. Det har man försökt med ökade kostnader för inhyrd personal som resultat.
Att istället satsa pengar på de egna undersköterskorna och vårdbiträdena kan vända den nedåtgående spiralen. En utgift som blir en vinst alltså.
Nej, dubbelt ob räcker inte varken för att för att minska löneorättvisan eller att täcka bristen på välfärdsarbetare. Men det är ett steg på vägen.
Nästa steg måste tas i den kommande löneförhandlingen.
Som det ser ut nu är LO-förbunden överens om samordnade förhandlingar, låglönesatsning och någon form av arbetstidsförkortning. Det är bra.
Nu gäller det bara att hålla i så att varken industriavtalets märke och regeringens snåla statsbidrag begränsar prioriteringar på de som mest behöver höjda löner.