Ledare: På besök i verkligheten

I dag åker statsminister Fredrik Reinfeldt (M) till Luleå. Temat för detta besök i den norrbottniska verkligheten är ungdomsarbetslösheten.
Bra. Få frågor är lika viktiga att diskutera i årets valrörelse som utvecklingen på arbetsmarknaden.

Även Norrbotten upplever hur arbetslösheten - i synnerhet bland unga - ökar. Arbetsförmedlingens statistik är en nattsvart läsning.
I januari 2010 var totalt
15 089 norrbottningar antinget inskrivna som öppet arbetslösa eller sysselsatta i någon form av program med aktivitetsstöd.
Det är en ökning med totalt
3 400 personer jämfört med samma tid i fjol. I Överkalix och Haparanda går ungefär var tredje ung i åldern 18-24 år utan jobb!

Många unga hamnar i en destruktiv tillvaro. Runtom i Norrbotten ökar kostnaderna för försörjningsstöd.
I riket som helhet ökade socialbidragskostnaderna med 17 procent 2009. I vissa Norrbottenskommuner är situationen ännu värre.
2006 lovade somliga politiker att minska utanförskapet. Men just nu upplever vi den rakt motsatta utvecklingen.

Samtidigt känner länets politiker hur de får allt mindre uppbackning från statsmakterna till den lokala arbetsmarknadspolitiken.
"Under mandatperioden har statsbidragen till Arbetsmarknadsförvaltningen i Luleå kommun minskat med 10 miljoner kronor", konstaterar kommunalrådet Yvonne Stålnacke (S).

Det har tvingat kommunen att göra egna satsningar för att kompensera de statliga neddragningarna.
Ett exempel är kommunens satsning på feriejobb. Ett annat är projektet "1000 nya ungdomsjobb" som handlar om att stötta och lotsa ungdomar ut i arbetslivet. Ett tredje är utbyggnaden av vuxenutbildningen (för de hundratals ungdomar som lämnat gymnasiet utan fullständiga betyg eller behöver komplettera sin utbildning).
Det är lokala insatser som mildrar konsekvenserna av neddragningarna i den nationella politiken.
Fler ungdomar räddas till en mer meningsfull tillvaro.

Men det innebär samtidigt att Luleå kommun får dra ned ambitionerna på andra områden.
Varje miljon i ökade kostnader för försörjningsstöd eller arbetsmarknadsåtgärder innebär ju en miljon mindre någon annanstans i den kommunala budgeten.

Yvonne Stålnacke är rasande på den nationella politiken.
"Regeringen måste ta sitt ansvar. De kan inte lägga allt ansvar på oss kommunpolitiker", säger hon.

Stålnacke konstaterar dessutom att kommunerna har olika förutsättningar att hantera ungdomsarbetslösheten.
"I Luleå har vi en ganska bra ekonomi. Men andra kommuner har inte samma förutsättningar att satsa på ungdomarna", säger hon.
Annorlunda uttryckt: Den som är född i en rik tillväxtkommun får bättre förutsättningar. Den som är född i en fattig kommun får en sämre start i livet.

Det låter visserligen vackert att "var och en ska vara sin egen lyckas smed". Men vissa - icke minst de ungdomar som nu halkar runt på en iskall arbetsmarknad - behöver hjälp och stöd för att ta sig in i arbetslivet.
Och denna hjälp och detta stöd ska inte beroende på om man har haft turen att vara född i Täby eller Överkalix.

I den borgerliga agitationen har arbetsmarknadspolitiska åtgärder ofta beskrivits som "trAMS"-åtgärder och terapi. "Vi måste satsa på riktiga jobb", har det hetat.
I Luleå har emellertid Mattias Karlsson (M) och övriga oppositionspolitiker ställt sig bakom den rödgröna kommunledningens arbetsmarknadssatsning.

Uppenbarligen har Mattias Karlsson - som lever närmare den lokala verkligheten än Fredrik Reinfeldt - begripit att Luleås arbetslösa ungdomar inte är hjälpta av vare sig jobbskatteavdrag eller slopad förmögenhetsskatt.
Det behövs samhällsengagemang och särskilda riktade insatser för att skapa meningsfulla aktiviteter för de ungdomar som har hamnat utanför i Reinfeldts Sverige.