Vid niotiden i kväll spelar det svenska u-21 landslaget EM-final mot Portugal i Prag. Vid det här laget spelar det ingen roll hur matchen går – laget har redan överträffat alla förväntningar, och kommer att hyllas som vinnare när de kommer hem.
De spelar i mindre klubbar än sina motståndare, är lägre rankade, men har i match efter match överträffat förväntningarna. Det de inte har i individuella färdigheter, kompenserar de med hårt arbete och god organisation – och på sätt och vis är det som att se det gamla svenska landslaget igen.
Det är en händelse som liknar en tanke, men på sätt och vis är de två senaste svenska förbundskaptenerna i det närmaste övertydliga illustrationer av Sveriges utveckling de senaste åren: Från Lars Lagerbäcks noggrannhet i träningskläder, till Erik Hamréns entreprenörsdoftande "shining" i tredelad grosshandlarkostym. Det är bara att lägga till det skuldsatta skrytbygget Friends Arena på toppen, för att göra bilden komplett.
Därför är det desto roligare att se ett nytt landslag, som kombinerar de gamla styrkorna med ny entusiasm, och lyckas tävla med de bästa i Europa. Det är nämligen precis vad vi behöver göra, även på andra områden än idrottens. Vårt mål är att 2020 ha Europas lägsta arbetslöshet, och det kommer att krävas både hårt arbete och teknisk briljans för att nå dit.
Statsminister Stefan Löfven (S) kan, vid en första anblick, se ut som en politiker i Lagerbäcks anda. Han kommer från fackföreningsrörelsen, och säger heller lite än fel.
Till yttermera visso håller han fast vid en sträng budgetdisciplin, där reformerna finansieras krona för krona. Det är klokt, eftersom de lån som är billiga idag kan visa sig bli betydligt dyrare i morgon. Med de svenska hushållens höga skuldsättning, vore det oförsiktigt att öka riskexponeringen och sätta statskassan i pant.
Men Löfven står också för någonting nytt i svensk politik. Efter åtta år där utrikespolitiken mest handlat om Carl Bildts person, har Sverige de senaste månaderna börjat stå upp för demokratin. Staten Palestina har erkänts, yttrandefriheten i Saudiarabien har ifrågasatts och i bästa fall är förra veckans överenskommelse om gemensamt flyktingmottagande i EU början på en ny, solidarisk migrationspolitik.
Det är beslut som kostar. Men det är precis den blandningen av organisation och entusiasm, som krävs om vi i framtiden ska bygga Sverige starkt.