Sarajevo, våren 1967.
I asfalten hade man gjort fotavtryck. Precis där stod bosnienserben Gavrilo Princip när han avlossade skotten mot ärkehertig Franz Ferdinand och dennes hustru Sophie von Chotek. Enligt en förenklad historieskrivning: det var så första världskriget startades.
Jag vet inte om fotspåren är kvar i asfalten. Mycket har hänt i Sarajevo sedan jag var där.
Terrorns historia är lång och blodig. Det som hände i Stockholm är fruktansvärt. Om förövarens planer förverkligats kunde det ha blivit ett blodbad. Men det är farligt att ta våldsdådet som utgångspunkt för en allmän kritik av muslimer, "titta hur dom är".
Det finns knäppgökar i alla religioner. Att dra alla kristna över en kam för att några har mördat i den religionens namn är lika fel som att ge muslimer ett kollektivt ansvar för dådet i Stockholm.
Som en imam sa är det nu viktigt att samtala och fortsätta integrationen. Han vill liksom den överväldigande delen av muslimerna i Sverige värna öppenheten och mångfalden; det är den stora utmaningen.
Bland det mest besynnerliga jag läst i en svensk tidning var en krönika av veteranen Ulf Nilson i Expressen. Han oroar sig för att "pursvenskarna" blir allt färre. Det är den typ av analyser man brukar finna i extremisttidningar.
Stockholm har tidigare varit skådeplats för attentat. Och varje gång har man sagt "nu är Sverige av med oskulden". År 1971 mördades Jugoslaviens ambassadör Vladimir Rolovic av kroatiska extremister. Och attentatet mot den västtyska ambassaden i april 1975 är också en del av den svenska historien, liksom morden på Olof Palme och Anna Lindh.
Det är bra att det blir kraftiga reaktioner mot våldsdåd men det ligger en fara i att tro att hårdare tag är lösningen. Säpos chef Anders Danielsson har haft kloka inlägg i debatten.
"Nu bör vi inte rusa iväg och ställa krav på extraordinära befogenheter till staten. Lösningen är inte mer tvång i samhället.(...) I en totalitär stat går allt att upptäcka. Men det är inte så vi ska ha det."
Tidigare fick Säpo kritik för att man snokade för mycket. Nu gäller kritiken att man inte snokade reda på Tamouir Abdulwahab och förhindrade våldsdådet. Det är inte alltid så lätt att vara till lags.
Men förhoppningen om en fridfull jul får nu en extra dimension.
Normalt ser jag aldrig Jerry Springers shower. Han brukar bjuda in till ett tema, ofta med kopplingar till sex. "Min kille vänstrar med min mormor", typ. Sedan får de inblandade mötas på scenen, inför publik. Biffiga vakter ser till att det inte blir slagsmål. Mycket handlar om publikreaktionerna, man ger fingret och skriker förolämpningar.
Kort sagt, ett avskyvärt program.
Därför var förhoppningarna nere på 0,2 när jag såg Vem tror du att du är, där kändisar får forska kring sin släkt. Det visade sig att familjen Springer lyckades fly från Tyskland till England hösten 1939, veckorna innan kriget bröt ut.
De släktingar som blev kvar, exempelvis Jerrys mormor och farmor, fördes till koncentrationsläger där de dog. En gråtande Springer åkte runt i Polen, Tyskland och Tjeckien, i spåren efter de anhöriga som hamnat i de nazistiska förbrytarnas våld. Det var ett gripande program. Aldrig trodde jag väl att jag skulle kunna känna en sådan värme för Jerry Springer.
Programmet är värdefullt också därför att det sprider kunskap om nazisternas illgärningar. I en tid när högerextremister är på marsch i Europa och Sverige är det särskilt viktigt att påminna om nazisternas illgärningar.
I samband med flytten kom lackstämpeln till rätta. Jag trodde att jag försnillat arvegodset.
A G Olsson kom från Värmland och var sågverksarbetare på Alnön utanför Sundsvall. Han var liberal i den starkt socialistiska miljön, vilket visar på ett stort mått av integritet. Men trots fattigdomen hade han en vacker trästämpel med sitt namn. Kanske hörde det till.
Nu när det lackar mot hjul kommer farfars fars fina stämpel väl till pass.
Ha det trevligt i Järvträsk, Tallvik, Boden och överallt annars i länet. Ta lite julmust om stressen blir för svår.