NSD har i en serie artiklar beskrivit mÀns vÄld mot kvinnor, alltsÄ det systematiska och upprepade vÄld som en kvinna utsÀtts för av en man hon har en relation till.
Eller för att vara Ànnu tydligare: Hot, terror och slag som en kvinna utsÀtts för inne i sitt eget hem och som utdelas av nÄgon hon Àlskar eller har Àlskat, av barnens pappa, en sambo eller en ex-make.
I Norrbotten anmÀls varje Är runt 1 200 fall av just det hÀr vÄldet och polisen vittnar om en ökning. Dessutom Àr mörkertalet tveklöst stort. Skam, skuld och kÀrlek hindrar mÄnga frÄn att ta steget att anmÀla.
SÄ varför gÄr hon inte dÄ? Det Àr vÀl helt orimligt att leva tillsammans med en mÀnniska som slÄr en? Nej för den som normaliserats in i en destruktiv relation Àr det tvÀrtom det rimliga.
Han har fĂ„tt henne att tro att det Ă€r hennes fel att han slĂ„r, för att hon retat upp honom, var för trött nĂ€r han ville ligga, för sur vid frukost, för pratig pĂ„ en fest, för tyst pĂ„ en middag, för snygg nĂ€r hans kompisar kom förbi, för ful nĂ€r han kommer hem frĂ„n jobbet âŠ
MÄnga kvinnor sÀger ocksÄ att slaget kommer som en befrielse. NÀr han vÀl slÄr efter timmar, dagar, veckor av terror och hot sÄ kan hon rÀkna ut nÀr han kommer bli lugn igen. NÀr det Àr slut för den hÀr gÄngen.
Men det börjar inte med slag. Inte heller med hot. Det börjar med kÀrlek som övergÄr i svartsjuka och smygande kontroll. Sakta men sÀkert tar han kontroll över hennes lv, isolerar och bryter ner henne och fÄr henne att bÀra hans vÄld som en del av deras relation.
NÀr jag tilltrÀdde som ordförande för Sveriges största kvinnojour Alla Kvinnors Hus för snart tio Är bodde kvinnorna och deras barn i vÄrt skyddade boende ungefÀr sex mÄnader. Det var den tid jouren behövde för att lotsa en kvinna fram till den juridiska processen.
Ett halvÄr Àr kort tid med tanke pÄ att förövaren kan ha Àgnat Äratal Ät att cementera en alternativ normalitet och sanning. Hennes sjÀlvbild Àr förvrÀngd, sjÀlvförtroendet raserat och skammen över att inte kunnat se klart vÀxer i takt med att lÀkningen pÄbörjas.
Att lÀmna vÄld Àr ocksÄ en smÀrtsam process. Ett uppvaknande som tar tid.
Idag Àr placeringarna pÄ kvinnojouren betydligt kortare. SocialtjÀnsten beviljar bara nÄgra veckor Ät gÄngen. Risken Àr överhÀngande att kvinnor inte klarar hela vÀgen fram till ett fritt liv utan vÄld om hon inte har tryggheten i en kvinnojour med sig.
Hans grepp om henne Àr kvar lÀngre Àn man tror. NÀr han lovar bÀttring, hotar med att ta livet av sig eller visar sin ömmaste kÀrleksfulla sida sÄ Àr det inte omöjligt att hon gÄr tillbaka och vÄldet, kontrollen och terrorn ökar.
I Norrbotten tvingas nu kvinnojourer stÀnga sina skyddade boenden. Det beror inte bara pÄ snÄla socialförvaltningar utan ocksÄ pÄ en lagÀndring.
Lagen i sig Àr bra. Den stÀrker barnperspektivet. UngefÀr 6 000 barn i Sverige bor varje Är pÄ skyddat boende efter att ha flytt med sin mamma.
Det Àr bra med höga krav pÄ de som tar emot kvinnor och barn i behov av skydd, stöd och traumabehandling. Problemet Àr att jourerna inte fÄr stöd nog för att rusta verksamheten sÄ som lagen krÀver. Socialstyrelsen hade en liten peng för jourerna att söka nÀr lagen implementerades, men det var inte tillrÀckligt. Jourer tvingas lÀgga ner.
Den som normaliserats in i ett isolerat liv kantat av vÄld behöver stöd och skydd. Kvinnojourerna Àr bÀst skickade att ge det, men Àven de behöver stöd. Mindre snÄla socialförvaltningar och omstÀllningshjÀlp frÄn Socialstyrelsen skulle ge fler kvinnor en vÀg ut till ett liv utan vÄld.