Det kan inte ha undgått någon hur det står till med strömmingen i Östersjön. Men som påminnelse: Illa. Riktigt illa.
Strömming fiskad i Östersjön och i Bottniska viken har sedan 2023 märkts med rött ljus av Världsnaturfonden (WWF). Beståndet sinar kraftigt och måste få tid till återhämtning.
Det storskaliga industriella fisket är boven i dramat. Runt 95 procent av den strömming som fiskas vid industriliknande trålning blir till djurfoder, enligt stiftelsen Baltic Waters.
Den fisk vi äter kommer från det mer småskaliga fisket som nu är hotat.
Strömmingen är inte bara mat. Den har en central roll för ekosystemet i Östersjön där den fungerar som en så kallad reglerare.
Strömming och skarpsill är också mat till större fiskar och andra rovdjur.
Enligt Internationella Havsforskningsrådet (ICES) skulle det behövas ett minskat fiske i minst tio år för att bestånden ska kunna återhämta sig.
All fakta talar för att kraftigt minska eller stoppa fisket. Så då gör vi väl det, tänker man.
Men icke. Lantbruksminister Peter Kullgren (KD), som ansvarar för fiskerifrågor i regeringen, har vid flera tillfällen avstått från att agera.
När EU-kommissionen för snart ett år sedan föreslog återhämtning av strömmingsbeståndet i Östersjön så åkte Kullgren ner till Bryssel och fällde förslaget.
Riktigt dåligt gjort. Och dessutom en signal till övriga EU om att inte ens vi som drabbas bryr oss om fiskdöden i Östersjön.
I förra veckan kom frågan upp på EU:s ministerråd för fiskerifrågor igen.
Det här gången gick ännu sämre. Fiskekvoterna fördubblades.
– Allt pekar på att sill och strömming är på väg mot en kollaps i Östersjön vilket är allvarligt och djupt oroande, säger Fredrik Lundh Sammeli (S) riksdagsledamot för Norrbotten, i en kommentar efter EU:s beslut.
Lundh Sammeli förklarar vidare att Kullgren bröt mot riksdagens beslut.
Det fungerar nämligen så att ansvarig minister inte efter eget tycke och smak kan välja hur hen röstar i EU.
Våra folkvalda går igenom alla frågor och bestämmer i demokratisk ordning vad som är den svenska linjen.
I det här fallet gav riksdagen landsbygdsministern i uppdrag att verka för minskat fiske. Men han gjorde precis tvärtom – röstar ja till fördubblade kvoter.
- Det är oacceptabelt, säger Lund Sammeli och förklarar att Socialdemokraterna KU-anmäler landsbygdsministern.
En KU-anmälan, tänker jag, gör det verkligen skillnad?
– Ingen KU-anmälan i världen kan rädda sillen och strömmingen, säger Lundh Sammeli som om han kunde läsa mina tankar.
– Men det är också viktigt att granska varför ministern agerat så här oansvarigt, fortsätter han.
Jo då blir ju en KU-anmälan logisk. Bryter man mot sina befogenheter ska man granskas och efter det troligen prickas.
Lundh Sammeli avslutar med att ventilera sin oro.
– Förlusten är stor och beslutet om fördubblade kvoter galet. Detta är en dödsstöt mot strömmingen och vårt småskaliga fiske längst Norrlandskusten.
Jag, och väldigt många jag möter i Norrbotten, delar Fredrik Lundh Sammelis frustration över strömmingen, fisket, Östersjön och landsbygdsministerns svek.