Ny start för EU-Ryssland?
Det är hög tid att EU kliver ut ur USA:s skugga och med kraft börjar driva Europas intressen.
Foto:
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Några exempel: Robotskölden i Polen och Tjeckien, framflyttningen av Natos positioner allt närmare Rysslands gränser och upprustningen av flera länder i Kaukasus, däribland Georgien.
Utan den militära hjälpen från USA och amerikanska löften om Nato-medlemskap, hade regeringen i Tbilisi knappast vågat invadera utbrytarprovinsen Sydossetien.
Ryssland är en stormakt som söker en ny roll i Europa och världen efter Sovjetunionens kollaps. Det inre förfallet har stoppats, men "fantomsmärtorna" efter amputationen av ett antal lydstater består. Det som en gång var en rysk buffertzon är borta eller har rentav blivit Natoland.
Putins politik har gått ut på att med hjälp av olja och en en rejäl dos nationalism stärka Ryssland ekonomiskt, politiskt och militärt. Men det blev hans efterträdare, Dmitrij Medvedev, som fick chansen att visa att Ryssland åter är räkna med och utdela en kraftfull varning till USA och Nato: Hit men inte längre!
Georgiens illa genomtänkta invasion av av Sydossetien, ett område som i praktiken styrde sig självt och där ryska fredsbevarande trupper hade rätt att befinna sig enligt ett avtal från början av 1990-talet, blev den perfekta förevändningen, i synnerhet som där fanns ryska medborgare att skydda enligt den nya Medvedev-doktrinen.
När den georgiska armén nedkämpats och ryska trupper hotade huvudstaden Tbilisi, medlade EU genom ordförandelandet Frankrike fram ett eld upphör-avtal. Ryssland har gått med på att dra tillbaka trupper från Georgien under oktober när en observatörsstyrka på 200 man från EU är på plats. Givet det militära läget, är avtalet en framgång för EU.
Medlingsinsatsen i Georgien kan bli en nystart i relationerna mellan Europa och Ryssland, baserad på gemensamma intressen och ömsesidigt beroende, snarare än tävlan om makt och inflytande. Här finns en rad känsliga frågor att ta ställning till, t ex Ukrainas eventuella medlemskap i EU (och Nato).
Det är hög tid att EU kliver ut ur USA:s skugga och med kraft börjar driva Europas intressen, och detta oavsett vem som blir president i USA.