2019 firade NSD sitt 100-årsjubileum under hela året. Det togs fram en särskild jubileumsbilaga, bjöds på fika och genomfördes läsarträffar runtom i Norrbotten.
Dessutom gjordes den stora redaktionella satsningen "100 norrbottningar" – människor från Malmfälten, Tornedalen och andra delar av länet berättade sin personliga historia. En del av serien blev senare utställning hos Norrbottens museum.
Själv skrev och talade jag om O W Lövgren, Alida Ruuth, Paul Björk och andra pionjärer som gjorde banbrytande insatser. De bidrog till att NSD växte och blev Norrbottens Största Dagstidning.
Norrländskan, som tidningen kallas i folkmun, har emellertid inte bara en stolt och lång historia.
Glädjande är att NSD har en fortsatt stark ställning i Norrbotten även 2020. Tidningen är alltjämt ohotad etta. De senaste upplagesiffrorna från TS/Kantar Sifo ger besked om läget.
• NSD 26 100 ex
• Kuriren 15 400 ex
• Piteå-Tidningen 12 500 ex
• Haparandabladet 3 000 ex
Grunden för NSD:s existens är prenumerationer och annonsering – d v s läsarna och marknaden i Norrbotten. Det utgör fundamentet för såväl lokalredaktionerna i Boden, Gällivare, Kalix, Kiruna och Haparanda som centralredaktionen i Luleå.
Genom regeringens "vita fläckar"-stöd möjliggörs dessutom investeringar i bättre lokalbevakning i Jokkmokk, Överkalix, Pajala och andra delar av länet. Fler orter och människor blir synliggjorda – oavsett om det sker i tryckt form eller digitalt.
Det visar betydelsen av en mediepolitik som slår vakt om redaktionell mångfald och lokaljournalistik – och påminner även om massmedias roll för det demokratiska samtalet.
Som statsminister Stefan Löfven (S) sa i sin hälsning under NSD:s 100-årsfest 30 november 2019: ”En mångfald av fria och oberoende medier är en förutsättning för en väl fungerande demokrati.”
Utan NSD och andra starka lokaltidningar skulle Sverige helt enkelt bli ett tystare och sämre land.
Hur en annan regering skulle behandla mediepolitiken är oklart. Angreppen på de fria medierna i länder som Ungern och Polen visar dock att det finns högerauktoritära rörelser i Europa som är beredda att gå mycket långt.
Sverige är inte där – än. Svenskarna är alltjämt ett tidningsläsande folk. Men även i Sverige finns politiker som framställer journalistiken som en svuren fiende till de egna partierna och lyfter fram Viktor Orbán som ett ideal.
Mediepolitiken brukar inte vara ett stort debattämne i valrörelserna. Det kan emellertid vara klokt att ändra på det inför valet 2022.
Det behövs en rejäl fajt med dem som attackerar ned den nuvarande ordningen i Mediesverige.