De senaste dagarna har vi följt vårflodens framfart. Det forsande vattnet är ett mäktigt naturfenomen och en del av Norrbottens skönhet. Men i år är det mer än vanligt och då ställer det till stora problem.
Vägar översvämmas och rasar. Mark blir träsk. Hus kan bli vattenfyllda. Hela samhällen påverkas av avspärrningar och räddningsinsatser.
Människor i Pajala, Haparanda, Överkalix och runt om i Tornedalen säkrar sina hus, stugor och trädgårdar efter bästa förmåga. Kommunen går i stabsläge med dygnet-runt-bemanning på VA-avdelningen. Överallt jobbas det för att minska effekterna.
Vad det kostar vet vi inte förrän efteråt. Nu måste man bara rädda det som räddas kan från vattnets vilda härjningar. Men notan kommer, var så säker.
För privatpersoner finns försäkringar. Men de täcker inte allt och det är en klen tröst när minnen blir förstörda och vårens finaste dagar måste användas till att säkra huset.
Kommunen däremot lämnas nästan helt ensam med ansvaret och kostnaderna för de offentliga skadorna och arbetet.
Det är tornedalingarna som får betala. Om vi tar Överkalix som exempel. Där forsar nu ofattbara 21 000 kubikmeter vatten i sekunden i Kalixälven. Det kraftigaste flödet på nästan 90 år.
Kommunen är, som alla andra kommuner, hårt ansatt av inflation och regeringens vägran att kompensera skenande priser. Det är de drygt 3 000 invånarna som får betala för arbetet med vårfloden via skattsedeln.
Det är väl inte så konstigt att kommunen är helt ansvarig under ett normalår. Höga vattennivåer tillhör våren i Överkalix. Men normalåren tenderar bli allt färre i takt med att klimatförändringarna. Det vi nu kan följa minut för minut är inte ett normalläge – och inte gratis.
Visst, den lokala räddningstjänsten och Trafikverkets lokalt ansvariga finns på plats. Alla hjälper till, men när kostnaderna ska räknas samman landar det mesta på kommunen.
Staten måste ta större ansvar för sådant som onormalt stora vårflöden. Därför ska Sverige nu uppdatera vår nationella strategi för klimatanpassning. Regeringen har precis överlämnat den för behandling i riksdagen.
Men i vanlig ordning har klimat- och miljöminister Romina Pourmokthari (L) extremt litet handlingsutrymme. Varken klimatet eller Norrbotten står ju högst på regeringens dagordning. Strategin innehåller en massa fina ord, men inte några pengar att tala om.
I stället föreslår regeringen en "ny finansieringsmodell”. Jag kan inte tolka det som något annat än att pengar ska snurra runt i en ny riktning. Om det kommer några extra slantar till kommuner som Överkalix är långt ifrån säkert.
Tvärtom faktiskt. Tidöpartierna röstade i budgeten nej till Socialdemokraternas förslag om att skjuta till mer resurser till just detta.