Ledare: Norrbotniabanan är inget slöseri

Det finns ett massivt stöd bland norr- och västerbottningarna för att bygga Norrbotniabanan. 85 procent av invånarna i regionen säger ja till Norrbotniabanan, enligt en Sifo-mätning som presenteras i dagens NSD.
Men det räcker inte med regionala hojt. Om Norrbotniabanan - det vill säga en ny kustjärnväg mellan Umeå och Haparanda - ska bli verklighet gäller det att övertyga regeringen, Banverket och andra centrala beslutsfattare om att frågan är av nationell betydelse.

Argumentationen måste vara glasklar. Norrbotniabanan är inget regionalpolitiskt projekt. Det är närings- och tillväxtpolitik i ordets bästa bemärkelse.
Norrlandskusten är ingenglesbygd med bara granskogar och hjortronmyrar. Den rymmer några av Sveriges absolut tyngsta industrier - bruken i Obbola, Munksund, Piteå och Karlsborg, SSAB Luleverken, Rönnskärsverken och Outokumpu i Torneå. Det är företag som behöver effektiva och miljövänliga kommunikationer för att behålla konkurrenskraften.
Samtidigt finns nya, växande verksamheter som behöver en väl fungerande godstrafik. Enbart i lilla Haparanda finns möbeljätten Ikea och Polarica, ett av Europas största företag inom bär, vilt och kött.

Därför borde Norrbotniabanan inte engagagera bara järnvägsvänner i Miljöpartiet eller röda kommunpolitiker som Peter Roslund, Sven-Erik Bucht och Karl Petersen.
Det borde finnas ett lika starkt engagemang bland alla borgerliga politiker som säger att de gillar företagande och tillväxt. Även de blå borde förstå vikten av Norrbotniabanan.

På den kanten finns emellertid dubier. Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna gjorde samtliga tummen ned för Norrbotniabanan i sina riksdagsmotioner 2004/05.
"Norrbotniabanan bör utgå ur investeringsplanerna för 2004-2015", skrev Folkpartiet i en riksdagsmotion 5 oktober 2004.
"Det tydligaste exemplet på hur samhällsekonomiska överväganden åsidosatts är hanteringen av Norrbotniabanan", påstod Kristdemokraterna i sin riksdagsmotion 5 oktober 2004.

I Moderaternas stora partimotion 3 oktober 2005 tog Fredrik Reinfeldt fram stora (M)otorsågen:
"S-regeringen hushåller inte med skattepengarna ... Det senaste exemplet är Norrbotniabanan som prioriteras när det finns mer angelägna projekt att satsa resurser på."

Men Norrbotniabanan är inget slöseri. Banverkets studie 2004 visade att Norrbotniabanan är samhällsekonomiskt lönsam.
23 miljarder kronor i byggkostnad är i och för sig mycket pengar. Men betänk att företag och människor ska använda Norrbotniabanan i 60-100 år. I det perspektivet blir 23 miljarder kronor faktiskt en ganska blygsam summa.

"Norrbotniabanan bör ingå i den statliga planeringsramen för transportinfrastruktur för perioden 2010-2021", skrev Socialdemokraterna i sin partimotion om trafikpolitiken 15 oktober 2008.
I samma motion pekade partiet även på möjligheten att lånefinansiera Norrbotniabanan och andra stora järnvägsinvesteringar.
"En investering kan finansieras via lån genom Riksgälden, och det innebär att kapitalutgifterna på investeringen i form av amorteringar och räntor finansieras löpande med anslag", framhöll partisekreteraren Ibrahim Baylan och övriga S-ledamöter som stod bakom motionen.

Med andra ord: Det går att finansiera Norrbotniabanan utan att tulla på Banverkets ordinarie anslag. Lånefinansiering via Riksgälden är fullt möjlig.
Om man kan finansiera stora kommunala investeringar genom lån borde det vara möjligt även när det gäller strategiska statliga investeringar. Och vid det här laget borde det inte råda någon tvekan om att Norrbotniabanan hör till den typen av framtidsprojekt.
Det är av värde för hela Sverige att människor och industrier i Norrbotten och Västerbotten kan fortsätta att generera jobb och exportinkomster.