I början av sommaren gick remisstiden ut för regeringens utredning om förändringar i sjukförsäkringen, eller försämringar ska man väl ärligt säga.
Utredningen är en beställning enligt Tidöavtalet och föreslår att det ska bli svårare att få sjukpenning och att stupstocken återinföras.
Nu sitter de på socialdepartementet och läser vad remissinstanserna tycker. Det är nog ingen rolig läsning eftersom regeringen och Sverigedemokraterna vill genomföra försämringarna redan från årsskifte.
”En allvarlig tillbakagång till ett sjukförsäkringssystem som inte fungerade.” skriver Funktionsrätt Sverige i sitt yttrande. Karolinska Institutet anser att det ”vetenskapliga underlaget för [vissa] åsikter som utredaren förmedlar är mycket skrala; flera studier talar snarare för motsatta slutsatser”.
Arbetsförmedlingen anser att konsekvenserna för deras arbete inte är utredda tillräckligt. Inspektionen för socialförsäkringen pekar på att förslagen kan leda till fler och längre sjukdomsfall, lägre återgång till arbete och försvagning av rehabiliteringen.
Göteborgs universitet påpekar att ”legitimitet för sjukförsäkringen bygger på hur invånare upplever skyddet som finns när de väl behöver det”. Och pekar där med på det större hotet i att försämra försäkringen.
Facken är genomgående kritiska – mycket kritiska. ”Arbetsgivare som vill bli av med en anställd behöver bara vänta in dag 180 i sjukskrivningen”, säger TCO:s ansvarige utredare.
Från LO håller man med och pekar på bristerna i rehabilitering och möjligheten för den som blir sjuk att få hjälp tillbaka till arbete – inte bara sparkas ut från både försäkringen och sitt jobb.
Ärligt talat är det svårt att hitta någon som gillar förslagen förutom Svenskt Näringsliv som applåderar i princip alla förslag till försämringar.
Men varför gör regeringen och Sverigedemokraterna så här då? Varför är de så ivriga i sin vilja att göra livet svårt för sjuka människor?
Man kan förledas att tro att det är för att de är elaka, men det är en för enkel förklaring. Jag är övertygad om att de gör vad de tror är bäst.
De tror helt enkelt att den som blir av med sin sjukpenning kommer att skärpa till sig och gå tillbaka till jobbet. Samma resonemang gäller för den som råkat drabbas av arbetslöshet – klipp dig och skaffa ett jobb.
För rättvisans skull ska påpekas att den här metoden inte gäller för alla. Av outgrundlig anledning tror de att rika människor istället behöver än mer pengar för att vilja arbeta – skattesänkningar, allsköns avdrag och så vidare.
Problemet med deras tro är att den är fel. Hungriga vargar jagar inte bättre – de blir trötta och rädda. Att försämra sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen gör inte människor friska och skapar inte några nya jobb. Däremot förflyttar det strukturella problem kring hälsa och arbetsmarknad till individen.
Sanningen är att ingen blir frisk för att hen blir fattig. Tvärtom riskerar man faktiskt att bli sjukare av att också behöva hantera ekonomisk stress.
De försämringar Tidöpartierna nu forcerar fram är inget annat än oanständiga.