En av de stora överraskningarna under valrörelsen 2018 var när försvarsminister Peter Hultqvist (S) citerade Liverpoolfansens klassiska inmarschsång "You never walk alone" under ett torgmöte i Boden.
Hultqvist har aldrig varit en stor fotbollskännare. En inte alltför kvalificerad gissning är därför att det var en av hans dåvarande medarbetare – Anders Eriksson, trogen supporter till Degerfors IF – som smugit in fotbollsreferensen i ministertalet.
Den funkar också bra som påminnelse om vikten av sammanhållning och solidaritet. Ensam är inte stark, bara ensam. Vi kan alla någon gång behöva en hjälpande hand och stödet från andra.
Det är också grundtanken i det som brukar kallas för Hultqvistdoktrinen i försvars- och säkerhetspolitiken. Han formulerade den i en längre linjeartikel i Dagens Nyheter 31 augusti 2015.
"Regeringen har uppfattningen att den transatlantiska länken är avgörande för Europas säkerhet och bör stärkas. Sveriges bilaterala samarbete med USA är viktigt och bör fördjupas. Det handlar om interoperabilitet, övning och utbildning, materielsamarbete, forskning och internationella operationer”, skrev försvarsministern.
Sedan dess har det skett massor för att stärka det militära samarbetet och samöva med USA, Kanada, Storbritannien, Tyskland, Danmark, Norge, Finland andra västliga demokratier. 2016 tillkom även värdlandsavtalet med Nato.
"Vi samverkar nu med andra på en nivå som inte har funnits tidigare. Vi har byggt dessa samarbeten mot bakgrund av att en kris i vårt närområde påverkar alla länder i vår närhet", sa Hultqvist när han talade vid Folk och försvars rikskonferens i januari.
Utgångspunkten är att Sverige blir tryggare och har större förutsättningar att stå emot militära angrepp genom att hålla ihop med andra demokratiska länder.
Det finns emellertid en stor skillnad mellan dessa bilaterala samarbetsavtal och ett Nato-medlemskap. De rymmer inte säkerhetsgarantierna som finns i artikel 5 i Natos fördrag – att Nato-länderna förpliktigar sig att ställa upp för varandra om de blir utsatta för ett militärt angrepp.
Med tanke på Rysslands allt aggressivare och oförutsägbara agerande framstår det därför inte som en helt ologisk slutsats att Sverige även tar steget fullt ut och blir fullvärdig Nato-medlem. När militärmakt används för att försöka ändra landgränser i Sveriges närområde så har dessvärre läget förändrats kraftigt i negativ riktning.
I den situationen är det rimligen bättre att ha än att inte ha uttryckliga säkerhetsgarantier från Nato. Dessutom blir det billigare att bygga försvarsstrukturer tillsammans med andra än att göra det helt på egen hand.