Näringspolitiken kan spela en roll
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Och den som vill kan hitta exempel på misslyckade statliga insatser. Kritikerna brukar peka på stödet till varvsindustrin på 1970-talet.
Men det går att hitta exempel även på motsatsen. Engagemanget för svensk stålindustri i slutet av 1970-talet är ett sådant.
Staten gick in som en aktiv aktör för att rädda stålindustrin. En statlig utredning - Handelsstålsutredningen - tillsattes. 1977 kom ett förslag om samgående mellan Gränges Oxelösunds Järnverk, NJA (Norrbottens Järnverk AB) och Domnarvet.
Det gemensamma bolaget SSAB (Svenskt Stål AB) bildades. Staten blev hälftenägare via gamla Statsföretag.
Det nya bolaget genomförde tuffa förändringar. Verksamheten koncentrerades till färre enheter. Det var smärtsamt många människor och orter, men den innebar att svensk stålindustri överlevde och tog sig igenom krisåren.
Därefter har SSAB också varit rena sedelpressen för sina ägare och för det svenska folkhushållet.
Ett annat exempel är statens stöd till LKAB 1983. Gruvbolaget stod på ruinens brant. Borgerliga ekonomer och ledarskribenter förespråkade en nedläggning av Malmfälten.
Men Olof Palme och s-regeringen vill annorlunda och ställde upp för bolaget. I dag är LKAB en guldgruva för ägaren staten.
År 2009 borde staten borde kunna spela en liknande roll för svensk fordonsindustri. Staten borde delta aktivt för att pröva om Saab kan överleva långsiktigt i stället för att bara hänvisa till ägaren GM:s ansvar.
Regering och riksdag har ett ansvar att agera när stora industriella och samhällsekonomiska värden står på spel i Sverige.
Det går inte att överlåta framtiden för svensk industri till kortsiktiga kapitalister och multinationella koncerner på andra sidan jordklotet.