När tryggheten krackelerar

KLYFTAN. Under Fredrik Reinfeldts regeringsår har skillnaderna ökat mellan fattig och rik. Tryggheten för arbetslösa och sjuka har slagits sönder.

KLYFTAN. Under Fredrik Reinfeldts regeringsår har skillnaderna ökat mellan fattig och rik. Tryggheten för arbetslösa och sjuka har slagits sönder.

Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

LEDARE2014-07-31 22:05
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.

Under den borgerliga regeringsperioden har den generella välfärden så sakteliga, men helt medvetet urholkats. Maskorna i välfärdsnätet har blivit allt större större över tid. Vi ser det i vår egen vardag.

Grannar och vänner, sjuka eller arbetslösa, har fått det svårare att klara vardagen.

Arbetslösa, människor utan a-kassa eller sjuka som inte länge får sin sjukersättning tvingas söka jobb som inte finns. Fördelningspolitiken har hamnat på undantag.

Andelen arbetslösa som inte längre får a-kassa utan istället måste nöja sig med det låga kommunala försörjningsstödet har ökat snabbt de senaste åren. Till exempel är det endast varannan kommunalare som är arbetslös som får sin utkomst från a-kassan.

En annan dyster bild av hur trygghet och välfärd blivit en andrahandsuppgift för den Moderatledda regeringen är att drygt 17 000 personer för kommunalt försörjningsstöd trots att de varit sjukskrivna med läkarintyg. Det är klart att inget blir bättre av att arbetslösa och sjuka också hamnar i fattigdom.

I stället behöver vi en politik där villkoren i a-kassan förbättras liksom ersättningarna i sjukförsäkringen, men enligt landets statsminister gör a-kassan arbetslösa till slöfockar och sjuka ska klämmas åt.

När nu de flesta riksdagspartierna placerat sig i politikens mittfåra är det nödvändigt att skillnaderna i budskapen klargörs på ett tydligt sätt. En ideologisk debatt är därför viktig och nödvändig.

Den har heller inte saknats om den än hittills varit något tafatt. Den samlade borgerlighetens skattesänkarpolitik har ställts mot den skattefinansierade välfärdspolitik som flertalet medborgare vill slå vakt om.

Borgerlighetens skattesänkarpolitik måste därför i valrörelsen med större kraft ställas mot den skattefinansierade välfärdspolitik som de flesta av oss vill slå vakt om.

I den borgerliga retoriken, uttolkad av Anders Borg, blir allt så mycket bättre om skattenivåerna sänks. Helt utan känsla eller förståelse för att skattepolitiken är det fundament som krävs för att vi ska upprätthålla en rättvis fördelningspolitik.

När det gäller satsningar på vård, omsorg och skola är samstämmigheten stor inom breda grupper i det svenska samhället; ytterligare resurser måste till för att kvalitet och rättvisa ska kunna bibehållas. Inte motsatsen.

Om medborgarna själva får bestämma dagordningen för politiken är andra frågor viktigare än nya stora skattesänkningar.

Socialdemokraterna har ett tufft jobb framför sig de närmaste veckorna och måste ge tydliga besked om skillnaderna i svensk politik . Det gäller att övertyga om styrkan i ett solidariska samhället.

Otryggheten och klyftorna mellan fattiga och rika får helt enkelt inte fortsätta att växa.

Reinfeldts ”jobbpolitik” har inte fungerat. Hårdare villkor och lägre ersättningsnivåer har inte fått arbetslösa att söka fler jobb .

Sjukfrånvaro som bekämpas med utförsäkringar gör att allt fler tvingas leva på ett magert försörjningsstöd.

Det är en medveten politik från regeringen. Resultatet av denna ser vi dagligen på landets socialkontor.