Ledare: När opinionen svängde

Lördag 30 september 2000 var en sorglig dag för arbetarrörelsen. Tidningen Arbetet i Malmö kom ut med sitt sista nummer. En anrik socialdemokratisk tidning gick i graven.
Det innebar även att den borgerliga pressdominansen i storstads-Sverige blev total.

I de tio största svenska kommunerna utkommer i dag bara en morgontidning med socialdemokratisk ledarsida - Folkbladet i Norrköping.
Den borgerliga tidningarna i dessa kommuner har en upplaga på sammanlagt runt en och en halv miljon exemplar. Lilla Folkbladet har mindre än 8 000 ex.
I Stockholm dominerar Dagens Nyheter (ob lib) och Svenska Dagbladet (ob M) med upplagor på 310 000 respektive
195 000 exemplar.

Givetvis har det betydelse för debattklimatet, opinionsbildningen och för vilka frågor som diskuteras vid köksborden.
Till exempel har massmedieprofessorn Kent Asp, Göteborg, visat att de stora medierna gynnade den borgerliga alliansen under förra valrörelsen. Fredrik Reinfeldt och hans allierade fick större och mer positiv uppmärksamhet än S, V och MP.
Det verkar bli samma sak även 2010.

På mitt skrivbord har jag sparat två exemplar av Dagens Nyheter från 4 respektive 11 maj 2010. De handlar om den rödgröna skuggbudgeten,
"Storstadsbor betalar rödgröna förslag", lyder en stort uppslagen nyhetsartikel i DN 4 maj.
"Villaägare drabbas av skattesmäll", påstås i en artikel som toppar DN:s förstasida 11 maj.
I ingressen heter det att "de rödgrönas skatteförslag drabbar många normalstora villor i Stockholmsområdet".

Det är en nyhetsjournalistisk som är tendensiös, minst sagt.
Tag de rödgrönas fastighetsskatteförslag. Det är förvisso korrekt att S, V och MP vill höja fastighetskatten för alla hus med ett taxeringsvärde över 4,5 miljoner kronor (marknadsvärdet ligger nog ett par miljoner högre). Men det drabbar faktiskt inga genomsnittsvillor i Stockholm.
Faktum är att det rödgröna förslaget bara berör åtta procent av alla villor och fritidshus i Stockholm. 92 procent av fastigheterna i Stockholm påverkas inte av det rödgröna fastighetsskatteförslaget.
Dessutom: I det rödgröna förslaget finns en begränsningsregel. Ingen ska betala mer än fyra procent i sin inkomst i fastighetsskatt.

Inte heller de rödgrönas förslag om att höja inkomstskatten för de som tjänar över 40 000 kronor i månaden är särskilt storstadsfientligt.
Förslaget drabbar inga normalinkomsttagare i Stockholm. Medelinkomsten i Stockholm är 25 000 kronor i månaden. 30 procent av stockholmarna tjänar mindre än 15 000 kronor i månaden.
Men om detta sägs inget i DN-artikeln. I stället målar tidningen upp bilden av en rödgrön politik som slår hårt mot alla stockholmare, oavsett om de bor i slott eller koja.

Till en allsidig och objektiv nyhetsrapportering borde också höra att tala om vad de rödgröna vill göra med skattepengarna
Till exempel vill de rödgröna göra en insats för de 57 000 ensamstående mammor som lever under den relativa fattigdomsgränsen. I den rödgröna skuggbudgeten föreslås bland annat höjda flerbarnstillägg, höjt tilläggsbidrag för studenter med barn och höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar.
Men dessa fördelningspolitiska insatser skapar inga förstasidesrubriker i de borgerliga storstadstidningarna. I stället väljer de att måla schablonbilden av de rödgröna som "storstadsfientliga".

Sannolikt är detta också en av förklaringarna till vindkantringen i opinionen under senvåren.
Det är inte undra på att väljarundersökningarna påverkas när hundratusentals stockholmare varje morgon matas med hårdvinklade nyhetsartiklar om "storstadsfientliga sossar".

Det är också trist att se hur kvalificerade utredningsmaterial förtigs i storstadsmedierna.
Under sommarens Almedalsvecka försökte flera organisationer - bland andra Majblomman, Rädda Barnen, Unga Örnar och Arbetarrörelsens Tankesmedja - fästa uppmärksamheten på den växande barnfattigdomen i Sverige. Nästan 14 procent av landets barn lever i ekonomiskt utsatta familjer efter fyra år med borgerlig regering.
Men dessa alamerande siffror är uppenbarligen inte värda att nämna på Dagens Nyheters löpsedlar.
Där är är det viktigare att skriva om villkoren för folk med fina hus och höga inkomster än om tillståndet för arbetslösa, långtidssjuka och låginkomsttagare.