Jag är ingen fena på datorer. När jag började i branschen i slutet av sextiotalet var det skrivmaskiner som gällde. Då de elektriska maskinerna introducerades trodde vi att tekniken toppat. Längre kunde man väl inte komma?
På socialdemokratiska partikongresser märktes det hela. Stockholmsjournalister kom med nya apparater som förde över text elektroniskt men alla andra skrev på vanliga maskiner. Några kongresser senare skrev alla på datorer, alla utom en redaktör från Dalarna som envetet hamrade på sin skrivmaskin.
Någon fena är jag alltså inte på datorer men det tog inte ens fem minuter att få fram namnet på den man som greps misstänkt för skotten i Malmö. Det finns sajter som tillhandahåller den typen av upplysningar.
Expressen valde senare att publicera namn och bild på den misstänkte mannen. Aftonbladet följde efter.
"Allmänintresse", säger de ansvariga.
"Omdömeslöst", säger kritiker.
Det är en klassisk motsättning som alltid kommer att bestå.
Tveklöst bidrar internet till att fler hängs ut. Namnet finns ju redan ute i cyberrymden och då kan det vara betydligt lättare för den som ger ut en papperstidning att ge klartecken för namnpublicering.
Förr var det ofta så att ortstidningarna höll igen i bevakningen av lokala våldsbrott medan rikspressen körde med tuffare metoder. Internet är i dag vad kvällspressen var i går.
Jag har under senare tid haft anledning att syssla med ett mordfall i Sundsvallstrakten år 1959. En ung kvinna mördades och en ung man greps för dådet. Mitt i natten åkte två journalister hem till mannens föräldrar i en liten by norr om stan, knackade på dörren och ville ha en kommentar till att sonen gripits.
Var det bättre förr? Njaa...
Men en sak är klar. De pressetiska regler som skrevs långt före internet är överspelade. Det kommer att bli allt lättare, på gott och ont, att publicera uppgifter om människor och händelser.
Coop ska satsa på återbäring och sluta med premiecheckar.
Men vad roligt!
Förr fick man spara alla Konsumkvitton. En dag om året släpade pappa hem en blytung räknesnurra med papper och räknandet började. Påsen lämnades in på Konsum och man fick tillbaka en del av det man handlat för. En gammal fin kooperativ tanke. Nu kommer allt att skötas elektroniskt.
Idén från vävarna i Rochdale utanför Manchester anpassas till vår elektroniska era. Bra.
"Partiledningen har ett kollektivt ansvar för valförlusten. Jag håller med Morgan Johansson om vad han säger om skattepolitiken, men för mig är den viktigaste faktorn att socialdemokratin gav uttryck för en osammanhängande politik."
Det säger Ulf Bjereld - professor, bloggare och medlem i en av kriskommissionens undergrupper. Han är aktiv i Broderskapsrörelsen.
Jag tror att han har en poäng med att politiken blev osammanhängande. Viljan att tillfredsställa krav från olika grupper gjorde att politiken spretade åt många håll. Grunden för socialdemokratin, ett solidariskt samhälle byggt på humanistiska principer, föll bort.
Det är bra att eftervalsdebatten tagit fart. Men att Socialdemokraterna gjort två rekordusla val på raken tycks inte ha gått in hos alla.
Sedan är det viktigt att poängtera att det finns ett kollektivt ansvar för förlusten. Om det inte blir fler yngre som släpps fram på extrakongressen är det en besvikelse.
Ser på teve just nu:
Vem tror du att du är, spännande serie om släktforskning. Men varför ser det svenska programmet ut som en kopia av det amerikanska?
Veckans brott. Teamet Camilla Kvartoft och Leif G W Persson är suveränt. En mer lågmäld ton än i Efterlyst (TV 3).
Korrespondenterna. Bra serie om journalister som är ute i världen och inte bara trycker i Offerdal.
Cops. Där får man se ett USA fjärran från fest och glamour.
Vi är mitt i svinmånaden.
Ekorren som flera gånger om dagen pilar fram på gärdsgården utanför mitt fönster har bytt till vinterdräkt.
Björnen har gått i ide.
Nu är det bara att kura och invänta ljuvliga december.
Namnet fanns i cyberrymden
När NSD:s Peter Swedenmark började i branschen var det skrivmaskin som gällde.
Foto: Casper Hedberg / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.