Arbetsmiljön är prioriterad för regeringen, sa nya arbetsmarknadsministern Hillevi Engström (M) nyligen i en intervju i LO-tidningen.
Det lät spännande och som att den M-ledda regeringen tänkt om. Men icke. Den som fördjupade sig i intervjun blev besviken.
Regeringen har inga planer på att återöppna Arbetslivsinstitutet som Engströms företrädare Sven-Otto Littorin stängde 2007.
Inte heller är det aktuellt att återföra de resurser (en tredjedel av anslaget!) som Arbetsmiljöverket förlorade efter regeringsskiftet 2006.
I LO-tidningen reducerar Hillevi Engström arbetsmiljön till en fråga om konsumentmakt.
På samma sätt som vi väljer varor och tjänster kan vi som "konsument på arbetsmarknaden ... välja den arbetsgivare som har en schyst arbetsmiljö och som behandlar sina anställda väl".
Men snälla ministern! Dagens massarbetslöshet - nästan 400 000 arbetslösa (ungefär åtta procent av arbetskraften) - innebär ju att arbetsmarknaden är arbetsgivarnas marknad.
I en intervju i Aftonbladet 22 augusti 2007 gjorde förre arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin (M) ett av sina mest berömda utspel. Han ville förbättra arbetsmiljön genom klistermärken.
Arbetsplatser med bra arbetsmiljö skulle få en dekal med en glad gubbe (en så kallad smiley). Det skulle stimulera fler arbetsgivare att agera för bättre arbetsvillkor!
Hillevi Engströms konsumentsnack i LO-tidningen känns som ett uppkok av Littorins gamla idé. Arbetsmiljön görs till ett individuellt ansvar. Löntagare förväntas välja bort dåliga arbetsplatser.
Det är en naiv marknadsliberalism.
Dagens höga arbetslöshet innebär att det har blivit tuffare att ställa krav på bättre arbetsmiljöer och vettigare arbetsvillkor. Folk får i princip nöja sig med vilka skitjobb som helst.
I ett sådant läge är viktigare än någonsin att Arbetsmiljöverket har ordentligt med resurser och att skyddsombuden har en stark ställning.
I den nya massarbetslöshetens Sverige är löntagarna mer beroende av att det finns en samhällelig uppbackning från yrkesinspektörer och arbetslivsforskning.
Men det verkar den nya arbetsmarknadsministern förstå ungefär lika lite som sin företrädare Littorin.
Arbetsmiljön är ingen struntfråga. Arbetslivet skördar mer än 1000 dödsoffer per år, enligt en färsk studie från Arbetsmiljöverket.
40-60 dödsfall har samband med arbetsplatsolyckor. Men långt fler dör i arbetsrelaterade sjukdomar - till exempel hjärt- och kärlsjukdomar med koppling till skiftarbete eller cancer som beror på exponering för avgaser och kemikalier.
Därför borde arbetslivspolitiken vara ett prioriterat område för varje ansvarskännande regering. Det handlar om livet för många vanliga arbetare och tjänstemän.