Mörkt på arbetsmarknaden
393 000 svenskar, därav 13 400 norrbottningar, är öppet arbetslösa eller föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
"Att arbetslösheten skulle minska till fyra procent år 2000 är lika troligt som att böckling ska bli världens favoritmat", sa Lars Tobisson (M), när Socialdemokraterna lovade att halvera den öppna arbetslösheten på 1990-talet, Men S lyckades.
Foto: BERTIL ERICSON
Detta är en ledare. NSD:s ledarredaktion är socialdemokratisk och bildar opinion för arbetarrörelsens grundvärderingar.
Men fakta talar emot regeringsföreträdarna. Statistiken från SCB, Eurostat och arbetsförmedlingen ger dystra besked om tillståndet på svensk arbetsmarknad.
Antalet anställda i Sverige minskade med 2,8 procent till drygt fyra miljoner personer under tredje kvartalet, visar färsk statistik från Statistiska centralbyrån (SCB).
Inom tillverkningsindustrin var nedgången hela 12,4 procent jämfört med samma kvartal i fjol. Det betyder 80 300 färre anställda på bara ett år
Nedgången ligger i paritet med när krisen var som djupast 1993, konstaterar SCB.
Arbetsförmedlingens statistik för oktober visar att hela 8,4 procent av arbetskraften nu är antingen öppet arbetslös eller föremål för arbetsmarknadsåtgärder.
Det handlar om 393 000 människor av kött och blod som hamnat utanför arbetslivet. Jämfört med oktober i fjol handlar det om en uppgång på 164 000 individer.
"Det som oroar mest är att långtidsarbetslösheten ökar. Risken är att det leder till att fler personer slås ut permanent från arbetsmarknaden", säger Arbetsförmedlingens analyschef Clas Olsson.
Antalet långtidsarbetslösa har ökat från 34 000 till 72 000. För ungdomar i åldern 18-24 år är ökningen av antalet långtidsarbetslösa ännu mer dramatisk, från 2 400 till 7 000.
Norrbotten, som nyss var det hetaste investeringsområdet i landet, är tillbaka på arbetslöshetsnivåer som länet inte har upplevt sedan de värsta åren under 1990-talskrisen.
I oktober stod 13 400 norrbottningar utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Det innebär en ökning av den totala arbetslösheten med hela 4 600 personer på ett år.
Resultatet är ett gigantiskt misslyckande för den borgerliga alliansen som gick till val på att den skulle minska utanförskapet.
Det har inte blivit fler jobb och minskad arbetslöshet med borgarna. Tvärtom. I dag upplever vi arbetslöshetstal som ligger skyhögt över den arbetslöshet som rådde i Sverige 2006 efter 12 år med S-regering.
Angeläget att understryka är också att utvecklingen inte är bestämd av Ödet, Obama, Konjunkturen, Marknaden eller någon annan Makt som ligger utanför regeringens kontroll.
En annan politik - som prioriterar investeringar före stora skattesänkningar - kan göra skillnad. Det är bara att se och lära av historien.
När Göran Persson tillträdde som socialdemokratisk partiordförande och statsminister 1996 lanserade han målet om att halvera den öppna arbetslösheten inom fyra år. Då var den öppna arbetslösheten åtta procent.
Många häcklade Persson och hävdade att det var orealistiska drömmar. Marknadsliberala ekonomer och borgerliga politiker ifrågasatte fyraprocentsmålet.
"Att arbetslösheten skulle minska till fyra procent år 2000 är lika troligt som att böckling ska bli världens favoritmat", sa Lars Tobisson, en av moderaternas frontfigurer, när striden stod som hetast på 1990-talet.
Men den öppna arbetslösheten pressades ned - samtidigt som Sverige behöll en låg inflation.
Valåret 2006 låg den öppna arbetslösheten på 3,6 procent.
På samma sätt kan en annan ekonomisk politik göra skillnad även i dagens Sverige.
För den som vill skapa jobb och öka aktiviteten på arbetsmarknaden är det bättre att satsa på investeringar i infrastruktur, gröna jobb, upprustning av miljonprogrammets nedslitna bostadsområden och allergisanering av skolor än att sänka skatterna för de som redan har trygga jobb och goda inkomster.