Moderaterna förnekar sig inte. Även denna valrörelse målar de upp bilden av "Bidragssverige", ett land i förfall där allt fler väljer att leva på bidrag istället för att arbeta.
Om detta kan man säga ett par saker. Att det är sant att det finns vissa individer som missbrukar ersättningssystemen och inte gör rätt för sig, vilket aldrig kan accepteras. Att Moderaternas beskrivning av "Bidragssverige" dock är starkt överdriven och rymmer mycket okunskap.
På Statistiska Centralbyråns, SCB:s, hemsida, finns en intressant sammanställning över antalet helårsekvivalenter som försörjs med olika sociala ersättningar eller bidrag. (En helårsekvivalent är inte samma som en enskild människa, utan en sammanräkning av alla som fått någon form av ersättning under det gångna året. En person som går arbetslös under sex månader och en annan person som lever på sjukersättning under ett halvår är således en helårsekvivalent.)
SCB-statistiken visar att det skett en kraftig nedgång av den här gruppen under hela 2000-talet. Som högst var siffrorna under 1990-talskrisen när arbetslösheten var skyhög och många slogs ut från arbetsmarknaden.
Noterbart är dessutom att antalet helårsekvivalenter som försörjs med bidrag och sociala ersättningar är lägre nu än 2014 när Moderaterna regerade, trots att Sveriges befolkning ökat under samma period. S har alltså varit skickligare på att hålla arbetslinjen.
Under pandemiåren, när arbetslösheten steg, har så klart fler behövt hjälp och stöd. Men 2021 sjunker antalet återigen. Fler har kommit i arbete, vilket innebär minskat behov av sociala ersättningar.
Det betyder inte att det saknas bekymmer eller utanförskapsområden i dagens Sverige. Det finns en grupp av människor som har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden, oavsett konjunkturläge.
Det finns emellertid ingen anledning att beskriva problemet som värre eller större än vad det är.
Fakta är att Sverige har näst högst sysselsättningsgrad av samtliga EU-länder. Etta är Nederländerna med en sysselsättningsgrad på 81,7 i befolkningen 20-64 år. Därefter följer Sverige med 80,7 procent. Genomsnittet i EU är 71,7 procent.
Det innebär inte att regeringen kan sitta nöjd. Till exempel är det bra att Socialdepartementet nu utreder införandet av en aktivitetsplikt för personer med försörjningsstöd.
Den som har arbetsförmåga och har ett långvarigt beroende av försörjningsstöd (det som vi förr kallade socialbidrag) ska även mötas av ett krav på att utföras samhällsnyttiga uppgifter – exempelvis plocka skräp på stränder och i parker.
Målet måste vara att alla som kan jobba ska jobba – inte en sysselsättningsgrad på 81 procent.