I sitt sommartal 2019 sa Ulf Kristersson (M) att han gärna samarbetar med regeringen för att bekämpa gängkriminaliteten. Några timmar senare meddelade inrikesminister Mikael Damberg (S) att regeringen kommer att bjuda in Moderaterna till sådana samtal.

Det visade sig emellertid snabbt att Kristersson inte var ett dugg intresserad av en bred uppgörelse.

Redan 22 september 2019 hoppade M och KD av de blocköverskridande samtalen om gängbrottsligheten.

Då var det uppenbart att de två högerpartiernas intresse inte var att bilda en samlad politisk front mot gängen utan att kriminalpolitiken först och främst ska användas som ett slagträ mot den S-ledda regeringen. 

Varje skjutning, sprängning och knivdåd ska användas som bevis för att regeringen är för slapp alternativt agerar för sent. Nu ser vi också hur högerpolitikerna anammar denna simpla politiska taktik till fullo i alla upptänkliga mediekanaler.

Genom att använda sig av ett högt tonläge hoppas Moderaterna också att väljarna ska glömma deras ansvar för dagens problem. 

Andra bör dock påminna om det. Glöm aldrig att Sverige under åtta långa år hade en M-ledd regering som prioriterade skattesänkningar före investeringar i välfärden och rättsväsendet. Antalet utanförskapsområden ökade, enligt Moderaternas egen rapport. Polisutbildningen blev föremål kraftiga neddragningar.

Det har givetvis konsekvenser för läget i Sverige 2020.

Sedan regeringsskiftet 2014 har Stefan Löfven vridit politiken i en annan riktning. Det har blivit ungefär 100 000 fler anställda i välfärdssektorn. Polisutbildningen har byggts ut. Det har startats nya polisutbildningar i Borås och Malmö.

Samtidigt har rättssamhället utrustats med nya verktyg. Bland annat har polisen fått utökade möjligheter att ta del av datalagring för att kunna kartlägga kriminella och större möjligheter att sätta upp övervakningskameror. Flera lagar har skärpts – till exempel för allvarliga narkotikabrott och grova vapenbrott.

Det tar emellertid innan alla dessa åtgärder får full effekt. Mycket av detta borde dessutom ha gjorts för länge sedan för att förebygga och undvika dagens problem. Men socialdemokratin kan inte gärna beskyllas för underlåtenhetssynderna under den M-ledda regeringen 2006-2014. 

Då var för övrigt också Ulf Kristersson och Johan Forssell statsråd i Socialdepartementet respektive stabschef i statsrådsberedningen – och i allra högsta grad ansvariga för bristerna i kriminal- och välfärdspolitiken.

Det finns skäl att komma ihåg det nästa gång vi ser Kristersson och Forssell bullra om gängkriminaliteten i radio eller TV.