"Bostadsbristen kan inte lösas med kostsamma subventioner med låg träffsäkerhet."
Det säger nya bostadsministern Andreas Carlsson (KD) som motiv för att högerregeringen skrotar investeringsstödet för byggandet av hyresrätter och studentlägenheter.
Han beskriver stödet som dyrt och ineffektivt och menar att det har liten betydelse för hur mycket som byggs.
Men Andreas Carlssons resonemang håller inte.
Det räcker med att studera hur utvecklingen blev när den gamla Alliansen (M, KD, L och C) skrotade investeringsstödet som fanns före regeringsskiftet 2006. Byggandet sjönk som en sten.
I en rapport 2013 – efter sju år med borgerlig bostadspolitik – konstaterade Boverket att byggandet var nere på historiskt låga nivåer. Bostadsbristen beskrevs som ett allvarligt hinder för tillväxten i Sverige.
Det var också skälet till att Socialdemokraterna återinförde investeringsstödet när de återvann regeringsmakten 2014.
Tveklöst har det även haft effekt. Bostadsbyggandet har ökat kraftigt sedan 2014 och investeringsstödet har spelat en viktig roll.
Åren 2017–2020 har cirka 33 000 hyreslägenheter beviljats statligt investeringsstöd. Utöver detta har nära 5 800 studentbostäder beviljats stöd under samma period. Fler människor har fått bostäder till rimliga kostnader.
Det är konkreta resultat som borde föranleda viss eftertanke även hos en borgerlig bostadsminister. Investeringsstödet har bevisligen funkat bättre än den marknadsliberala låt-gå-politiken under regeringsperioden 2006-2014.
Men icke. Högerregeringen väljer istället att hålla fast vid den gamla katekesen och att skrota investeringsstödet, vilket riskerar att leda till minskat byggandet och mycket negativa effekter för hela samhällsekonomin.
När byggandet sjunker så påverkas även andra branscher. Det behövs mindre byggmateriel, färre maskiner, transporter och arkitekter. Det blir minskade inköp av vitvaror, möbler, tapeter och annat.
Olof Palme beskrev sambanden pedagogiskt i sina valtal 1982 när han använde Ludvig Svenssons gardinfabrik i Kinna som exempel. En mer aktiv socialdemokratiska bygg- och bostadspolitik skulle i förlängningen göra att även Ludvig Svensson kunde öka sin försäljning, sa Palme.
På motsvarande sätt kommer dagens neddragningar i investeringsstödet att drabba gardinfabriken i Kinna.
Andreas Carlsson var inte född när Palme höll sin valtal 1982. Men det går lätt för att googla fram klipp med Palmes resonemang för den som vill lära sig något om byggandets roll för samhällsekonomin.
Det borde Carlsson också göra. Skrotandet av investeringsstödet är osmart politik – i synnerhet i ett läge när konjunkturen är på väg nedåt och arbetslösheten på väg uppåt.