Under nyårshelgen slog det ned en bomb i dansk politik. Lars Løkke Rasmussen lämnar det liberala partiet Venstre, som han tillhört i 40 år, och blir politisk vilde.
Det är inte vilket avhopp som helst. Lars Løkke Rasmussen har varit borgerlig frontfigur i Danmark under många år. Förutom att han varit statsminister i två omgångar (2009-2011 och 2015-2019) så har han haft flera tunga ministerposter.
För att göra en svensk jämförelse: Det är ungefär som om Carl Bildt eller Fredrik Reinfeldt skulle lämna Moderaterna.
Det återstår att se vad avhoppet kommer att leda till. Men det är definitivt något som skakar om dansk borgerlighet.
Troligen kommer Løkke Rasmussen inte heller att förbli politisk vilde särskilt länge. Han behåller sitt mandat i folketinget och har redan startat ett nätverk där människor kan anmäla sig för att vara med.
Det ser ut som att den forne statsministern siktar på att skapa en ny partibildning i mitten av dansk politik.
Redan under valrörelsen 2019 talade han om att han hellre ser borgerligt samarbete med Socialdemokraterna än med ytterkantshögern. I olika sammanhang har Lars Løkke Rasmussen kritiserat Venstres nya partiledare Jakob Ellemann-Jensen, som han menar har fört Venstre in i en strategisk återvändsgränd.
"Tillvaron i en trång högerbur tenderar att bli instängd och kvav för vänner av öppna samhällen", sammanfattar Mattias Svensson på ledarsidan i Dagens Nyheter (ob lib).
För svensk del blir det spännande att följa utvecklingen. Svensk borgerlighet står inför samma vägval – samarbete med Socialdemokraterna i mitten eller på högerkanten med Sverigedemokraterna?
Den debatten fanns redan 2018 och ledde fram till att den tidigare fyrpartialliansen sprack. M och KD öppnade för samarbete med Jimmie Åkesson & Co, medan C och L istället valde att samarbeta med S och MP genom det så kallade Januariavtalet.
Och diskussionen fortsätter inför valet 2022 – framför allt hos Liberalerna. Nyamko Sabuni har en annan syn på SD än företrädaren Jan Björklund och gör nu allt vad hon kan för att orientera sig bort från Januarisamarbetet.
Som framgått av den senaste tidens debatt är det dock ingen okontroversiell uppfattning i de egna leden. Många påminner om att en klar majoritet av Liberalernas partiråd faktiskt sa till Januariavtalet – röstsiffrorna var hela 62-30 – och att denna majoritet hellre föredrar att kompromissa med S än SD.
Därför kan vi räkna med fortsatta konvulsioner även hos det liberala partiet i Sverige.
Det blir intressant att se hur och var allt så småningom kommer att sluta i både Danmark och Sverige.