Sverige är bäst på musik!
Vi delar titeln Flest segrar i Eurovision med Irland. Fortfarande är ABBA ett av de starkaste svenska kännetecknen, vid sidan av Zlatan. Och det svenska musikundret är en realitet för de som jobbar med musik i hela världen.
I helgen står Luleå värd för starten av landets årliga största musikhändelsen. Det är stort.
Men hur kommer det sig att ett litet land i ett hörn av världen, med ett språk som bara drygt 0,1 procent av världens befolkning förstår, kan vara bäst på något så allmängiltigt som musik?
Ja inte kommer det av sig självt i alla fall.
Vi har helt enkelt satsat på bred kultur, och där med hittat spetsen. Precis som i sport. Ju fler som får vara med och prova desto fler talanger vaskas fram.
Eller som Lars Winnerbäck beskrev det ”Jag hade inte varit där jag är idag utan den kommunala musikskolan. Vi är alla en del i en kedja av både bred och smal kulturverksamhet. Vi behöver varandra.”
I förra veckan stod kulturminister Parisa Liljestrand (M) på Göteborgs filmfestival och insinuerade att den ekonomiskt trängda filmbranschen inte klarar av att prioritera och att hon inte tänker lägga ”mer och mer skattepengar” på den.
Nej, mer och mer skattepengar var det länge sedan kulturen fick. Tvärtom har den blivit hårt ansatt av både sparbeting och rena nedskärningar.
Kulturministerns senaste utspel är bara ett i raden. För inte så länge sedan talade Norrköpings kommunalråd Sophia Jarl (M) klarspråk när hon vill stöpa om hela kommunens kulturpolitik till att vara en självfinansierad ”drivkraft för tillväxt”.
Regeringens svältbudget till kommunerna gör också att välvilligt inställda kommuner med höga ambitioner kan tvingas spara på det som ger barn- och unga en möjlighet att testa kultur.
Den mesta kulturverksamheten står landets kommuner och studieförbund för. Det är i kommunala musik- och kulturskolan varje stor artist har tagit sina första toner.
De som fastnat, haft roligt och har talang har sedan fortsatt i en källare hos ABF eller något annat studieförbund.
De har fått stöd för att kunna leva sin dröm och ta den vidare. Kanske till att en dag stå inför en fullsatt Coop Arena.
Men nu är den vägen hotad.
Kulturen tvingas in i en fålla där den ska vara direkt lönsam och kunna leva på reklam- och biljettintäkter.
Studieförbunden får nedskärningar på ofattbara en tredjedel av anslagen. Var tredje krona försvinner från replokaler, språkfrämjande, social dans för ensamma äldre, studiecirklar och allt annat som sker i studieförbundens lokaler.
Högerns massiva attack på kultur i allmänhet och studieförbund i synnerhet hotar den svenska traditionen av att vara bäst på musik. Det hotar Mello och det fria demokratiska samtalet som kulturen ger upphov till.