Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) går nu fram med ett förslag för att stärka de regionala skyddsombuden så att de ska få tillträdesrätt till alla arbetsplatser i Sverige som omfattas av kollektivavtal.
Det är ett utmärkt initiativ. Arbetsmiljöverkets statistik över antalet dödsolyckor i arbetslivet, liksom andra larmrapporter, visar att det behövs. Trots arbetsmiljölagar och arbetslivsreformer finns fortfarande många arbetsplatser med bristfälliga arbetsmiljöer.
Nordmarks initiativ ligger dessutom helt i linje med kraven från de fackliga organisationerna som länge efterlyst ett starkare mandat för skyddsombuden.
Trist är dock att se hur C, L, M och SD genast traskar patrull med arbetsgivarintressena och avvisar regeringens förslag. Men å andra sidan är det ju bra att det synliggörs vilka partier som verkligen står på löntagarnas sida.
Icke minst Sverigedemokraternas agerande tål att noteras. SD vill gärna framställa sig som ett arbetarvänligt parti. Men i realiteten verkar de i en annan riktning. Beskedet om skyddsombuden är bara ett i raden av exempel.
Gång på gång går SD emot kraven från IF Metall, Byggnads, Kommunal och andra fackliga organisationer.
I riksdagen har Jimmie Åkessons parti lagt en rad förslag som riskerar att försvaga facket och löntagarnas position – till exempel om turordningsreglerna i LAS, A-kassorna och missbruket av tidsbegränsade anställningar.
I en motion talar SD till och med om att helt avskaffa de regionala skyddsombuden med argumentet att de bara ägnar sig åt att bedriva S-politik.
Med rätta har många fackliga företrädare gått i taket. Partipolitiskt obundna fackförbundet Unionen hör till dem som reagerar och påminner om vad skyddsombuden faktiskt gör.
"Antalet skyddsombud i Unionen har ökat med 15 procent 2012-2018 (från 4 367 till 5 022 stycken). De jobbar med arbetsmiljö, inte politik", framhåller Martin Linder, ordförande för Unionen.
I och för sig kan även arbetsmiljöfrågor vara politik. Men Linders poäng är givetvis att skyddsombuden inte ägnar sig åt att bedriva partipolitik på arbetsplatserna.
De är inga förtäckta S-propagandister, utan människor som jobbar för att förbättra arbetsmiljön för sina arbetskamrater.
Det finns inga som helst krav på att den som vill bli skyddsombud måste ha partibok, oavsett om det handlar om skyddsombud inom ramen för arbetarnas LO, tjänstemännens TCO eller akademikernas Saco.
Därför är det bedrövligt att inte fler partier ställer sig bakom Eva Nordmarks förslag.
Om de regionala skyddsombuden inte kan komma in på vissa arbetsplatser så ökar riskerna i arbetslivet. Det äventyrar både hälsa och säkerhet för svenska löntagare.