Nu börjar debatten om partiledarskapet i Centerpartiet. Det är inte precis förvånande. Maud Olofsson har suttit mer än ett decennium och inte rosat marknaden.
I senaste valet backade C till låga 6,6 procent. I vissa opinionsmätningar snuddar partiet till och med fyraprocentsspärren till riksdagen.
Men partiets problem handlar inte bara om partiledaren. Framför allt präglas partiet av en djup identitetskris.
Centerpartiet var länge ett mittenparti och intresseparti för landsbygden. Partiet präglades av pragmatism och var berett att göra upp med både sossar och moderater.
Men i dag befinner sig C på nya outgrundliga vägar. I dag snackas det mer om Stureplan än om Norrbotniabanan och kommunal skatteutjämning i Centerpartiet.
Ungdomsförbundet CUF, som en gång i tiden var en radikal röst i samhällsdebatten, befolkas av nyliberaler och fackföreningshatare.
Annie Johansson, som lanseras som ny partiledare av många yngre, har den brittiska fackföreningsätaren och högerpolitikern Margaret Thatcher som förebild.
"Centern kan i dag sägas vara det mest högerinriktade partiet inom regeringen, t o m med drag av landsbygdsförakt", skriver tidigare arbetsmarknadsministern och centerpartisten Börje Hörnlund i nya boken "Vägen till politisk hemlöshet" (Vuxenskolan och Hjalmarson & Högberg).
Ett pragmatiskt mittenparti har - kort sagt - förvandlats till ett aggressivt nyliberalt parti med sossehat som överordnad princip.
Det är inte underligt att många gamla C-väljare i landsbygdslänen inte längre känner igen partiet.