17 september kunde Piteå-Tidningen berätta att vindkraftparken i Markbygden utanför Piteå nått en milstolpe.
Nu är 500 vindkraftverk i drift – och utbyggnaden fortsätter.
Fullt utbyggd kommer Markbygden att leverera upp till 12 TWh (terawattimmar). Det kan jämföras med Luleälvens totala produktion på cirka 14 TWh som utgör nära tio procent av den totala svenska energiproduktionen.
Noterbart är att allt detta sker utan uppslitande kontroverser i Pitebygden. Det finns brett stöd i kommunfullmäktige för både utbyggnadsplanerna och för att tillåta större vindkraftverk.
Kommunledningen ser det bara som en strategisk fördel att Piteå är ledande när det gäller produktionen och utvecklingen av förnybar energi.
Till detta ska läggas att de berörda byarna (Lillpite, Roknäs, Långträsk, Koler och Storsund med omnejd) varje år får miljoner i bygdemedel som kan användas för lokal utveckling.
Nyligen skrev Dagens Nyheter om ett liknande exempel i Västerbotten. Strax utanför Malå finns tre småbyar – Lainejaur, Mörttjärn och Springliden – som har stor glädje av de 18 vindkraftverk som finns i området.
De har gett pengar för att rusta byastugan, sätta in jordvärme, bygga grillplatser, modernisera elljusspår, förbättra skoterspår och annat.
Tre byar – med bara 116 invånare – har kunnat göra en massa saker som de annars inte hade haft chansen att göra, samtidigt som de bidrar till den svenska energiförsörjningen.
På samma sätt har även vindkraftsatsningen i Jädraås utanför Gävle bidragit till lokala förbättringar.
Dessa lokala exempel borde leda till viss eftertanke hos dem som snabbt och ryggradsmässigt säger blankt nej till utbyggnaden av vindkraften.
Investeringarna har betydelse för den gröna nyindustrialiseringen och samhällsomställningen. Men de kan även ge nya inkomster och skapa möjligheter för många byar och mindre samhällen i glesbygden i norra Sverige.
Bygdemedlen kan – precis som nu sker i Markbygden, Malå och Jädraås – bidra till byautveckling och lokala framtidsprojekt.
Rimligen finns också plats för fler vindkraftparker i stora och glesbebyggda län som Norrbotten och Västerbotten.
Självfallet saknas det inte intressekonflikter om hur vissa specifika mark- eller havsområden ska användas. Men de två nordligaste länen har tillsammans en yta på sammanlagt 153 431 kvadratkilometer. Det är hela 34 procent av Sveriges totala yta.
Därför finns det gott om plats för såväl fler vindkraftparker som nya gruvor, rennäring, turistföretagare och andra verksamheter.
Norra Sverige är inte överexploaterat.